Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ket behöfver sannerligen godt under tand, ty att bärga fodret på
dyarna var ett hårdt arbete, helst höstdagarna redan voro kortare
och vattnet mest kallt; och deri måste alla, så väl manskapet som
kvindet, barfota och med högt uppskörtade kläder, plumsa hela
dagen. Derföre är det brådt med lior och räfsor samt att med
närrar och foder-harar släpa och bära ihop det våta fodret, som straxt
sättes i kyslingar för att ej flyta bort; och som tiden var
skyn-daldrgick slåtterfolket, efter en hos värden för dagen underst
bittida intagen måltid, redan kl. 4 på morgonen från hans hem.
Om några dagar, eller en vecka allt efter omständigheterna,
sammankallades åter ungefär halfva manskapet, karlarne då med sina
tre-korniga tjaugar och kvinfolken med rejvor, för att räfsa och
släpa samt med trä-släp köra ihop dy-fodret, som straxt sattes i
stora kjaukar, också ett svårt arbete isynnerhet för kräken, som
derunder ej sällan sönko så djupt i gungflyn att de måste vägas
upp. Och så går ännu till på vissa ställen. Stundom fordrar
väderleken en sådan brådska att man måste vid månsken släpa på
det dy-våta fodret. Men allt går under munterhet och mellanåt
under sång, ty jämt och samt får man någon fägnad och alla lifvas
af hoppet om den slutliga dy-atingen hemma i gården. Vanligen
slår man starrarna något senare och ännu bättre fram räjrarna2)
samt ag-lundarna på träsken, som gifva rör och foder till taken i
ladugården. Och först på vinterdag, då isen ligger fast, köres allt
slags myrfoder hem till gårds.
De bönder, som hade goda myrmarker, hade vanligen
vinterföda för sin boskap, ja kunde ibland hjelpa en god vän med en
häck groffoder; men för de flesta var foder-träng nästan alla år det
värsta bekymret. Ofta redan tidigt på våren var halmen från de
små åkrarna längesedan slut, då tam-hästarne, hemfåren,
ungboskapen och gall-kräken drefvos på skogen, ej sällan då snön ännu låg
på marken, för att sällskapa med de vinterkrya getterna, som ej
visste af något bättre. Under tiden svältföddes den öfriga alltför
mångtaliga boskapen hemma på båset (ty man ville ju gerna "ha
’) Bråd, brådskande. 2) Korvassarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
