Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord / 1 (1897) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897.

En sensommardag.

Ännu stå Djurgårdens lunder i högsommarens fägring, fastän höst
står för dörren och strör gult och rödt här och hvar i trädens kronor.
Ännu skimrar gräset grönt, och ännu leker en varm solstråle på
Djurgårdsbrunnsvikens glittrande vatten.

I eftermiddagsstunden pulserar kommunikationernas febrila lif ännu helt starkt.
Spårvagnarne ila och möta hvarandra på Strandvägen. Ekipager, mer eller mindre
eleganta, med middagsgäster till eller från Hasselbacken, rulla fram på den ståtliga
avenyen, där också arbetsåkdon från de med byggnadsställningar ännu belamrade
nybyggena trängas med hvarandra och de öfriga hjuldonen. Vattenvagnen, som dämpar
dammet, skrider sakta fram, kryssande i detta vimmel af åkande och gående, och
utsänder sin breda stråle åt båda sidor. På ridbanan kommer en och annan officer i kort
galopp, och ytterst mot hamnkajen susa velocipedryttarne ljudlöst och med hvinande fart.

På den provisoriska Djurgårdsbron uppstår en sammanträngning och stockning
i trafiken. Vid hvardera änden står en polis och ser till att ingen öfverträder förbudet
att köra fort. Träbron, som visserligen är ny sedan sommaren 1895 och väl får anses
starkare än den gamla Djurgårdsbron, anses ej ha tillräcklig bärkraft för alla dessa
åkdon. Men till vänster, ett stycke längre ut mot viken, håller man på att uppföra den
nya bron, som skall vara färdig till utställningen, och hvars konstruktion lofvar största
soliditet. Pålningen är redan afslutad. Pråmar ligga på ömse sidor, och arbetarne
sträfva nu vid brobyggnaden i den varma eftermiddagstimmen.

Väl komna öfver bron stöta vi på ett plank eller snarare vi befinna oss inklämda
mellan två plank. Det ena, det till höger, känna stockholmarne till sedan gammalt.
Det är den tegelstensmur, som inhägnar flottans område, och hvars krön nu förhöjts
och moderniserats genom en rad af annonstaflor, indelade i fält, ett utslag af det
annonseringsraseri, som allt mer och mer hotar att vanställa och vandalisera alla våra offentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>