Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slottets äldsta byggnadsdel, det s. k. adelshuset, omgaf den »lilla borggården»,
i hvars midt tornet Kärnan eller »Tre kronor» höjde sig; den upptog södra delen af
nuvarande borggården; öster därom öppnade sig Smedjegården kring en annan
byggnadslänga; hit anslöt sig norrut stora borggården, hvars omgifvande byggnader gingo
nära intill stranden. På västra och södra sidan var slottets inre afspärradt genom en
bred och djup vallgraf, öfver hvilken västerifrån en vindbrygga ledde till den yttre
borggården, som dessutom skyddades genom en tjock, med skottgluggar försedd mur.
Södra delen af den yttre borggården hade blifvit inredd till »örtagård». Det var
sålunda ej lätt att från slottet komma ut i staden och än svårare att från staden komma
in i slottet.
Västerut mellan slottet och Yästerlånggatan låg ett kvarter, som fått det
egendomliga namnet Helvetet, hvilket bibehållit sig i gatunamnet Helvetiigränd. I
närheten däraf hade bödeln sin bostad. Storkyrkan var försedd med en hög, spetsig
tornspira och upptog österut genom den vidfogade korbyggnaden ett vida större utrymme
än nu. I närheten var förlagd en andlig välgörenhetsstiftelse »Själagården» vid
Skärgårdsgatan, som ursprungligen bort heta Själagårdsgatan. Vid kyrkogården gick en
länga af slaktarbodar. Stortorget var då stadens förnämsta torgplats; det omgafs af
höga, smala stenhusgaflar, mellan hvilka ännu ett och annat trähus kvarstod. Ett af
de höga stenhusen var stadens rådhus; det står ännu kvar, och man visar där det
fönster, hvarifrån Kristian II skall hafva åsett Stockholms blodbad. I närheten var
»kåken» upprest, där förbrytare utställdes till schavottering eller afstraffades med
hudstrykning; namnet däraf har bibehållit sig i namnet Kåkbrinken.
Från Stortorget gingo söderut Skomakare- och Svartbrödragatorna, vid hvilka
stadens handtverkare hade sina förnämsta gilleshus. Vid ändan af Svartbrödragatan
reste sig det vidsträckta, af en mur omgifna svartbrödra- eller dominikanerklostret på
den plats, där nu (i närheten af källaren »Freden») en trappgång leder upp från
Österlånggatan; en del af det gamla klostrets källarhvalf lära ännu finnas i behåll. Då
klostret under Magnus Erikssons tid anlades, utbredde sig här stadens södra murlänga
med sitt porttorn; tornet flyttades då längre söderut, men den gamla murlängan fLk
till en del stå kvar jämte den nya, som byggdes därutanför. ()sterut från Stortorget
gick Köpmansgatan, vid hvilken många af stadens rikaste borgare bodde, den
mynnade ut i Köpmansporten, som skyddades af ett torn. Den östliga husraden längs
stranden var till en del sammanbyggd med muren; en mängd hus voro här klädda
med grönskande torftak, hvilka från sjösidan gåfvo en pittoresk anblick. Vid
Storkyrkans nordvästra hörn kom man genom »Xikolai port» in på Faurentii gränd, den
nuvarande Storkyrkobrinken; här låg S:t Faurentii gilleshus, hvilket utgjorde en af
stadens förnämsta samlingslokaler.
Stadsholmen kallades med rätta »staden inom broarne». Väster och norrut var
den medels sådana förenad dels med Gråmunkeholmen (senare kallad Riddarholmen),
dels med Helgeandsholmen. Broarna utgjordes af plankor, uppburna af nedstötta
pålar. samt voro försedda med vindbrvggor, medels hvilka samfärdseln i krigstid kunde
afspärras. Längre ut omgåfvos Gråmunkeholmen samt Stockholms nordöstra del af en
på pålar hvilande skeppsbrolänga, vid hvilken fartygen lastade och lossade. Innanför
densamma utbredde sig en för farkosterna bättre tryggad plats, dit de inlöpte genom
öppningar, som kunde afspärras medels bomverk.
Gråmunkeholmen, i äldsta tider kallad Kedjeskär efter de till dess skydd
utspända kedjorna, hade sedan fått namn efter det under Magnus Ladulås uppförda
Grå-brödraldostret, hvars båda hufvudbyggnader jämte dithörande kyrka hafva sina
grundmurar dels i Riddarholmskyrkan, dels i den gamla gymnasiibyggnaden. Kyrkan hade
1416 blifvit täckt med blytak. Klosterområdet var omgifvet af en ringmur. Pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
