Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holmen hade man äfven vid medeltidens slut uppfört en väderkvarn samt några
mindre hus.
Anträda vi vid samma tid färden från Stadsholmen till Norrmalm, där nu
Stockholms förnämsta stadsdel utbreder sig, så möter oss en helt annan anblick än den
vi i våra dagar äro vana vid. Strömparterren låg då under vatten, och utanför
densamma sträckte sig haltkretsformigt skeppsbryggan mellan staden och
Helgeandsholmen. Till sistnämda holme gick en mindre träbro direkt från slottet. Hufvudbron
gick väster därom från Lejontornet till Helgeandsholmen, hvilken ursprungligen
utgjort två holmar, som sedermera genom utfyllning förenats. Här låg det af hertig
Valdemar uppförda Helgeandshuset, afsedt att gifva vård åt sjuka och härberge åt
väg-farande. Holmen var omgifven af en murlänga och skyddades i sitt nordvästra hörn
af ett stort torn. På nordvästra sidan funnos vattenkvarnar, hvilkas drithjul skvalpade
i det forsande vattnet. Af den nya Norrbro fanns då icke en tillstymmelse, och på
de tomter, där ännu basaren står, steg vattnet upp till murlängans fot.
Från midten af Helgeandsholmen gick den med ett porttorn skyddade, med
vindbrygga försedda träbron från Helgeandsholmen till Norrmalm. Yid sidan af
densamma gick en mindre bro, kallad »Sandbron», hvilken i krigstider torde hafva blifvit
rifven. Själfva marken, på hvilken Norrmalm utbreder sig, tog sig då helt annorlunda
ut än nu. Sandåsen Brunkeberg reste sig då till betydande höjd, så att man därifrån
hade en dominerande öfverblick öfver staden. Nu är den till största delen, men icke
helt och hållet försvunnen; man skönjer ett litet spår efter den i höjdsträckningen af
Mäster Samuelsgatan samt då man från Brunkebergs torg ser Vattugatorna och
Kar-duansmakuregatan slutta nedåt på ena hållet, Ilerkulesgatan på det andra. Den
tidens släkte måtte hafva vandrat på fast mark, där nu hustaken vid Brunkebergstorg
resa sig. I den trakt, där nu Centralposthuset står och flere tidningsredaktioner hafva
sina lokaler, måtte Sten Sture d. ä. i Brunkebergsslaget 1471 hafva börjat sitt anlopp
uppför höjdsträckningen, på hvars öfversta krön konung Kristian stod med den dan-
o
ska riddarhären. Asens främre del, som vette åt staden, var kal, men den bortre
delen skogbeväxt. Nedanför västra sluttningen låg i skogsbrynet Klara nunnekloster
med dithörande byggnader, hvilka kringslötos af en mur. I den omgifvande
skogsmarken utkämpades Brunkebergsslagets hårdaste kamp. Det smala vattendrag, som
nu leder från Ivungsholmsbron till Ulfsundafjärden och med knapp nöd gör
Kungsholmen till ö, var vid denna tid i klostrets närhet vida större. Det utbredde sig till
Klara sjö, som täckte de tomter, där nu Centralbangården och Centraltryckeriet äro
belägna.
Från den kala Brunkebergshöjden må man hafva ägt en vacker utsikt på långt
håll, men hvad man där på nära håll fick se, var föga trefligt. Där var nämligen en
ofta begagnad afrättsplats, där kropparna dinglade i galgar eller voro uppsatta på
stegel och hjul. Öfver själfva höjden gick farvägen, naturligtvis mera beräknad för
ridande än för åkande. Sluttningen, som vette åt staden, var bebyggd med små trähus
och lider, mellan hvilka gingo oregelbundna »allmänningsgator», naturligtvis ej
sten-lagda. Till största delen upptogs platsen af kålgårdar, trädgårdstäppor och
beteshagar, som begagnades af stadens borgare och till någon del uthyrdes för klostrets
räkning. llvarken byggnader eller planteringar kunde emellertid här påräkna något
bestånd i krigstid, då Stockholms närmaste omnejd så ofta var slagfält. Till en del
hade husen ej stadigvarande åbor, utan begagnades som härbergen af stormännen, då
de vid rådsmöten eller andra tillfällen skulle uppehålla sig någon tid i Stockholm.
Nedanför östra sluttningen af Brunkeberg låg Jakobs kyrka, dock ingalunda den
nuvarande; i sitt gamla skick förefanns den emellertid där redan på 1300-talet. Längre
österut gick man ej många steg, förrän vattenståndet vidtog; såväl Norrström som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
