Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord / 81 (1897) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På 1866 års utställning var han representerad af åtskilliga arbeten bl. a. af de
historiska skildringarna »Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna» samt »Thecla
Wallen-stein mottager underrättelsen om Max Piccolominis död». Man anmärkte redan då,
att hans figurer närmade sig mera modellstudier än det lefvande lifvet och tadlade
den afgjordt »tyska prägeln» i hans arbeten. Men kritiken erinrade sig äfven med
tacksamhet hans stora förtjänster som lärare och ledare af akademien samt hans unga
dagars kraftiga konst.

Fredrik Wilhelm Scholander stod vid denna tid jämte Boklund i teten för det
konstnärliga lifvet här hemma. Mångsidigt begåfvad, med en outtröttlig energi och
ett aldrig slappadt intresse för konsten i alla dess former, hade han speciellt utbildat
sig till arkitekt och satt vid tiden för utställningen som intendent i
öfverintendents-ämbetet och ledare af den af honom vid akademien grundade arkitekturskolan. Året
därpå blef han äfven akademiens sekreterare, och aldrig har en akademi förr eller
senare haft en ämbetsman, som mera odeladt och glödande än Scholander gifvit sin själ
och sin personlighet åt institutionen och arbetet. Han var äfven en ypperlig
akvarellist, och som sådan var han äfven representerad vid 1866 års utställning.

Svenska och danska fiskerihallen, sedd fran utställningsfältet.

Johan Fredrik Höckert var den bland svenska konstnärer, som i den tidpunkt
vi här behandla hade ett obestridligt och välförtjänt europeiskt rykte. Han hade i
slutet af fyrtiotalet studerat i Miinchen, men i början af följande årtionde finner man
honom i Paris, där han småningom år efter år utvecklar sig till en själfständig och
stolt konstnär, och där han vid 1855 års salong vinner en stor seger åt sitt och
fosterlandets namn. Det är med den stora taflan »Gudstjänst i Löfmarks kapell i Piteå
lappmark» som han vinner en första klassens medalj. Denna tafla, hvilken i utlandet vann
en sådan berömmelse och inköptes af franska staten, kom först 9 år senare till
konstnärens hemland, och det var just på 1866 års konstutställning som den svenska
allmänheten stiftade bekantskap med Höckerts mästerverk. Utställningen hade nämligen
fått låna den från museet i Lille, där den hamnat.

Sedan 1858 var han fästad vid hufvudstaden och vid konstakademien som
professor. Under tiden mellan detta år och utställningsåret företog han ännu en resa
mot södern och många studieresor inom landet. Lians verksamhet var rastlös, men
hans hufvudintresse slöt sig dock kring en stor uppgift, med hvilken han var
sysselsatt i tre å fyra år, den stora duk, hvilken blef hans sista och som han ej ens hann
fullborda till Stockholmsutställningen: »Stockholms slotts brand 1697». Den var dock
utställd, men blef ej köpt af staten, och grämelsen häröfver säges ha påskyndat hans
död, hvilken ej kom alldeles oväntadt, när den på hösten 1S66 inträffade i Marstrand.
Utom de nämda stora dukarne utställde han »Bellman i Sergels atelier», »Gudmors

Bilaga till »For Svenska Hem*, 1897. Haft. 13. ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>