Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstutställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besök» och »En interiör från Orsa», om hvilken en anmälare yttrade, att den var »en
pärla bland kabinettsstycken». Höckert höjer sig hufvudet högre än alla de samtida
svenska målarne.
Edvard Bergh hade sedan länge sin plats anvisad i den svenska
konstnärs-världen såsom reformator på landskapsmåleriets område, en banbrytare för den sunda
realismen, men på samma gång en finkänslig tolkare af landskapets stämning. Han
hade rönt inflytande af både Diisseldorf och Paris, och när han efter ett besök i Rom
hemkom 1858, var han så fylld af entusiasm för den nya tid han sett randas i den
europeiska landskapsmålarekonsten, att han ville meddela ungdomen sina idéer. Han
grundläde därför med benäget bistånd en landskapsklass vid konstakademien, och
denna blef sedermera införlifvad med läroverket. Ar 1862 hade han varit Sveriges
kommissarie vid världsutställningen i London, och äfven vid vår utställning 1866 var
han lifligt verksam. Vid denna utställning visade han emellertid intet af de nordiska
landskap, som voro så kännetecknande för hans konst, utan exponerade en »Utsikt vid
S:t Goarshausen vid Rhen», ett skånskt landskap samt dessutom tre andra med motiv
från södra Europa.
Wilhelm Wallander hade år 1866 blifvit utnämd till professor vid akademien
efter hemkomsten från mångåriga resor och en längre bofast vistelse i Diisseldorf,
hvars andas barn han var i hela sin konst. Han hade redan då en vacker
konstnärs-karrier bakom sig och stod på höjdpunkten af sin popularitet. Få af tidens målare
hade såsom han förstått att gifva lättfattliga och på samma gång tilltalande motiv,
och i fråga om ämnesval kan han sägas ha varit kanske mera nationell än någon af
sina samtida.
Till 1866 års utställning hade han sändt icke mindre än 22 taflor, en
omständighet som föranleder en anmälare att kalla honom för »den produktivaste af alla
svenska målare». Af dessa omnämnas: »Bruddans i Österåker», »Jesuiterna», som
samme anmälare kallar »Wallanders mästerstycke», »Friaredans i Delsbo» och
»Auktion på ett gammalt herregods».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
