Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som anser sig forbigangen eller åsidosatt, kan näppeligen
anses som opartisk i ty fall. Det fanns emellertid äfven
andra anmärkningar af allvarligare natur och innebörd, hvilka
visade, att så som saken sköttes på Malmöutställningen kunde
man ej gärna undgå klander och missnöje.
Man förmodade på goda skäl, att detta varnande
exempel skulle utöfva en sådan återverkan på motsvarande
förhållanden vid Stockholmsutställningen, att missljudet skulle
reduceras till det minsta möjliga, eller till sådana klagomål, som
lätt kunna visas vara obefogade. Att denna förväntning ej i
allo uppfylldes torde väl närmast haft sin grund i det sätt,
hvarpå juryn var organiserad.
Det lär utan tvifvel kunna sägas, att först och främst ett
missgrepp låg däri, att öfver den egentliga juryn, d. v. s.
de prisdomare, som genom direkt undersökning af de utställda
föremålen hade att bilda sig ett omdöme om deras
beskaffenhet o. s. v., ställdes en centraljury med allt för vid
befogenhet. Denna senare jury borde i sin verksamhet ha varit
begränsad till att utöfva en slags kontroll öfver det hela, till
förebyggande af eventuella misstag eller oriktigheter, samt
möjligen i tvistiga fall fälla det afgörande utslaget. I stället
lades den egentliga beslutande myndigheten, såsom redan är
nämndt, uti denna jurys hand; de egentliga prisdomarne, d. v.s.
jurygruppernas medlemmar, hade endast att afgifva förslag till
prisbelöningar, och vid dessa förslag kunde sedan centraljuryn
fästa hvad afseende den behagade (§ IO i de af Centralkomitén
utfärdade bestämmelserna angående prisbedömandet).
Man kan knappast känna sig förvånad öfver att en på
detta sätt beskaffad apparat ej kom att fungera alldeles
otadligt och att friktion och slitningar skulle uppstå. A ena sidan
stodo ju de sakkunnige, d. v. s. jurygruppernas prisdomare,
hvilka hade att grunda sitt votum på personlig iakttagelse,
sakkunskap och erfarenhet, men utan befogenhet att definitivt
fastställa någon belöning — å andra sidan den af så att säga
mera blandade element sammansatta centraljuryn, som kunde,
ifall det behagade den, kullstörta de sakkunniges dom. Det
är endast underligt att ej slitningen vardt värre än den blef
mellan underjuryn och öfverjuryn. Hvad beträffar motiverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
