Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till af hvad slag många af dfessa utländska utställningar äro
och hvilken humbug det drifves med belöningar vid dessa.
Af mera allvarlig karaktär äro de ej få klagomål, som
riktats mot bristen på sakkunskap inom vederbörande
jurygrupp. Och här komma vi in på en mycket svag och
ömtålig punkt i belöningsväsendet. Man måste ju förutsätta, att
en jury, för att kunna tillfredsställande fullgöra sitt uppdrag,
bör besitta största möjliga sakkunskap i de grenar, som höra
under dess bedömande. Är det nu så, att i en eller annan af
dessa grenar sakkunskap brister inom juryn, kan en utställare
däraf få anledning att anse sig orättvist behandlad och att
protestera mot domslutet. Det kan ju hända att resultatet
blifvit detsamma, äfven om sakkunskap funnits, men frånvaron
af denna ger i alla händelser hans klagomål åtminstone skenet
af berättigande.
Denna olägenhet är emellertid förknippad med det sätt,
hvarpå utställningsjuryn hittills tillsatts, och skall fortfara ända
till dess man funnit någon annan mera lämplig form för denna
institutions ordnande. Som det nu är utses jurymännen af
utställningens styrelse, administration eller hvad den kallar sig,
och äfven om denna med bästa vilja i världen söker att göra
sitt bästa, kan det dock lätt hända, att resultatet ej blir så
tillfredsställande som önskligt vore. En större utställning
bjuder pä så mångskiftande föremål, att det är svårt, för att ej
säga omöjligt, att erhålla en jury, i hvilken tillräcklig
sakkunskap inom alla under densamma hörande grupper är
representerad. För att afhjälpa denna olägenhet ha många utvägar
föreslagits, bland hvilka den utan tvifvel rationellaste vore, att
vid sidan om de egentliga jurymännen ställdes af resp.
utställare inom hvarje utställningsgrupp utsedde sakkunnige, hvilka
hade att yttra sina meningar till juryns protokoll, men ej att
deltaga i dess beslut. Därigenom skulle alla klagomål öfver
brist på sakkunskap på förhand omöjliggöras eller åtminstone
förlora sin udd och således en mängd förargelse och obehag
undvikas.
Som det nu är ställdt är det fara värdt att af två onda
ting ettdera inträffar: antingen att belöningsväsendet urartar
till en okritisk frikostighet med utmärkelser, på det att så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
