Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 2. Slafveriet. — Arbetarnes ställning. — Statsmannavishet. — Samhällets pligter mot de fattige och sjuke, de okunnige och brottslige. — Menniskokärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt afseende synes Channing fästa mindre vigt,
hvar-imot han på de maktegande klasserna ställer det krafvet,
att de skola förhjelpa arbetarno till undervisning och
upplysning. Detta sammanhänger med hans
öfverty-gelse, att det icke i första rummet är från staten, utan
från medborgarnes eget inre, som hjelpen skall komma;
men han förordar associationen såsom ett lika fredligt
som mäktigt medel till arbetarnes lyftning och
välfärd. Denna öfvertygelse är oskiljaktig från hans tro
på frihetens makt, på den friheten nämligen, som har
sitt fäste i själens djup, i sedliga grundsatser. Men
denna frihet har, enligt Channing, sällan blifvit
främjad af folkens styrelse. »Jag vet», säger han, »att man
antager, att statsmannavishet kan skapa institutioner, så
fullkomliga att de, oaktadt ett folks synder, betrygga
friheten. Hufvudmedlet härför har varit att afväga mot
hvarandra, såsom man kallar det, menniskors intressen
och lidelser, att bruka den enes sjelfviskhet såsom en
hållhake på den andres och mäkla fred genom sjelfva
de fiendtliga krafternas jemvigt och nötning mot
hvar-andra. Hela denna teori misstror jag. Lasterna kunna
aldrig bringas till att göra dygdens verk, huru
skickligt de än fördelas och afvägas. . . . Må ingen
samhälls-fördel, mer än någon enskild, förmå statsmannen till
öfverträdelse af någon sedlig lag! Må han anse och
sätta tro till dygden såsom ett folks förnämsta styrka!
Må han ej fälla ’modet för någon tillfällig motgång!
Må han betänka, att tiden, den omutlige domaren, skall
skänka rättvisa åt den offentlige mans vishet och
ädelmod, som, förtröstande på sanningens, rättvisans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
