Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra föreläsningen. Channings lära om menniskonaturen - 2. Slafveriet. — Arbetarnes ställning. — Statsmannavishet. — Samhällets pligter mot de fattige och sjuke, de okunnige och brottslige. — Menniskokärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskokärlekens makt, försvarar deras rättigheter
och med vördnad följer deras bud, midt under
fördomar och oredlighet!»
Men Channing fordrar af ett folks styrelse icke
blott vördnad för de sedliga lagarne. Hon är äfven,
menar han, förbunden att utöfva ett mera omedelbart
inflytande, särskildt i att förekomma och bestraffa brott.
Han yrkar att lagarne skola hära pregeln af rättvisa
och mensklighet, äfvensom att de fattige, sjuke och
okunnige skola vara föremål för styrelsens ständiga
omsorger. Med afseende på brottslingar väntar han
den bästa frukten af den behandling, som afser deras
förbättring genom att väcka deras sedliga håg och lifva
deras hopp, alltså genom att i hög mån öfverlemna
förbättringen åt deras inre frihet — varande han äfven på
detta område ett förebud till humanitetssträfvandena i
våra dagar. »När jag betänker», säger han, »huru stort
ansvar för brott hvilar på staten, huru många af de
förbrytelser, som strängast bestraffas, hafva sin grund
i försummad uppfostran, svår hrist, frestelser och
andra missförhållanden, som samhället borde göra
mycket att afhjelpa — då känner jag, att en förbarmande
anda borde mildra lagstiftningen, att vi ej borde skilja
oss från våra fallne bröder.»
Om vi också icke kunna alldeles utrota
fattigdomen, kunna vi dock, menar Channing, småningom
minska den och aflägsna dess dystre följeslagare. »Med
fysiska lidanden hysa vi deltagande» — säger han —
»när skall det större, andliga eländet röra våra
hjer-tan? Bör det förhållandet ej röra oss, att uti hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
