Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje föreläsningen - 6. Stor i lifvet och skön i döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallet, emedan ingen väsentlig förbättring af lians
helsotillstånd tycktes vara att påräkna. På sommaren
1842 reste han till Lenox, för att der nppehålla sig
en tid bland sina bästa vänner. På återvägen i
september öfverfölls ’han i Bennington af en häftig feber.
Hans tillstånd försämrades, och i nära en månad
sväf-vade hans lif mellan oro och hopp hos hans bästa
vänner.
Under sina sista dagar talade han ibland till sin
omgifning om den kristna religionens skönhet och
makt. Ingenting tycktes dock skänka honom så
mycken glädje och behag som att höra talas om kända
personers vishet och godhet. Ofta syntes han vara
försjunken i bön. Han var medveten om sin nära
förestående död och önskade att det varit försynens
vilja, att han skulle få andas ut i sitt hem, dock
tillläggande: »Men det är allt väl.»
Söndagen den 2 oktober var hans sista dag. När
han hörde kyrkklockorna ringa, sade han till oss —
skrifver en af de närvarande !) — att vi skulle gå till
kyrkan. »Det tillhör sann religion, käre herre, att
vårda den sjuke och bistå våra vänner.» — »Sant»,
svarade han, »ni bör stanna». Han uppmanade oss att
läsa för honom ur nya testamentet. — »Hvilken del?»
»Bergspredikan!» När vi hade slutat bönen »Fader vår»,
såg han upp med det mest uttrycksfulla leende och
sade: »Dessa ord skänka mig den största hugsvalelse.
De uttrycka det gudomligaste i vår religion.»
*) The Christian läfe 1880, vol. Y, s. 189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
