Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
informera i artilleri samt i kartritning, en befattning
hvarmed jag sedan fortfor under vintermånaderna, till år
1805, och hvilken jag någorlunda, efter dåvarande
fordringar, kunde fullgöra, åtminstone hvad den senare
delen beträffar.
De kunskaper, på hvilka jag under föregående examina
aflagt prof, voro dock ingenting mindre än grundliga
och användbara; de hade kunnat blifva det genom ett
fortsatt bemödande; men i det skick de nu, tyvärr,
lemnades, voro de allt för omogna och osmälta,
endast en frukt af lätt uppfattningsförmåga och godt,
minne. Men det bifall jag med ringa möda vunnit,
ingaf mig en falsk tillit till egen förmåga och
duglighet, och bidrog äfven att missleda andras omdöme
om min personlighet. Äldre kamrater och äfven förmän
föreslogo mig brorsskap, kallade mig en framtidsman
för hvilken de sjelfva en gång skulle komma att stå
tillbaka; med ett ord, man skämde bort mig, och till
mitt eget rättfärdigande måste jag säga att jag sjelf
insåg det, och var besvärad af den falska ställning
i hvilken jag blifvit försatt. En naturlig följd af
allt detta var att jag tyckte mig hafva hunnit ett
mål som i sjelfva verket ännu var långt aflägset;
att jag gjorde mig saker till en tioårig försummelse
af de studier hvartill endast en svag grund var lagd,
och derigenom ådrog mig en förlust, som aldrig kunnat
ersättas, men som jag ofta fått erfara och bittert
beklagar.
Också var ingeniör- (fortifikations) kåren den tiden
särdeles egnad att qväfva hågen för studier och
gifva afsmak för tjensten. Personalen, i sin helhet
betraktad, var en föråldrad qvarlefva från bättre
dagar, allt för talrik för att kunna användas;
hade 80-åriga regementsofficerare och underlöjtnanter
med 20-åriga fullmakter; karrikatyrer till öfverflöd
för hela armén. Och tjenstgöringen sedan: att, såsom
pådrifvare öfver ett eller par dussin arrestanter,
lappa torftak, bygga latriner, laga golf i fångrummen,
m. fl. d. högst lifvande befattningar.
Någon erfarenhet af den inom kåren allmänt rådande
försoffningen fick jag väl icke genast, då jag,
såsom lönlös, icke hade annan tjenstgöring än den
nyssnämda vid läroverket. Men äfven vid denna, som
jag frivilligt åtagit mig, saknades all uppmuntran,
all tillsyn från befälets sida. Nit och skicklighet
ådrogo sig ingen uppmärksamhet, gåfvo intet företräde
framför den krassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
