Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helsade, hvarandra, fingo de sedan, under en lång
följd af år dela ljuft och ledt, fröjder och sorger,
och se sig omgifna af en talrik familj.
Då kapten Klint innan afresan från Hammora erbjöd mig
att göra sällskap på en liten kryssning med hans lilla
täcka fartyg, icke kunde jag då ana att han skulle
bli min svåger, hvars vänskap skulle bli mig så dyrbar
och i alla skiften min glädje och tröst. Förunderligt
var det ock att han, den allvarsamme unge mannen blef
betagen vid första anblicken af min anspråkslösa
syster, en yrhätta föga mer än 13 år gammal, ännu
icke medveten om en vacker flickas makt och visst
icke anande förmågan att kunna göra en eröfring.
Det dittills fridfulla föräldrahuset, tarfligt
och anspråkslöst och dock så trefligt och gladt,
så värderadt och eftersökt af både närmare och
fjermare sällskapsvänner, hade de senare åren fått
röna smärtsamma erinringar om lyckans vansklighet. Min
goda mor började lida af en tilltagande sjuklighet,
som hon ådragit sig under en resa till Hammora sent på
hösten, då hon i flera timmar, under stark köld, måste
vid sundet (mellan Adelsön och Munsön) afvakta färjans
ankomst och dermed göra en långsam öfverfart under
pågående isläggning. Följderna af samma olyckliga resa
hade redan lagt i tidig graf en min mors slägting och
sedan längre tid hennes hushållsbiträde och vän. Hos
min mor hade det onda verkat mera långsamt och
smygande; men i början af året 1797 antog sjukdomen
en mera betänklig art, och nödgade henne att inflytta
till staden der hon snart måste intaga sängen för att
ej mer derifrån uppstiga. En förunderlig ödets lek
kan jag ej underlåta att här omnämna: min älskade mor
utandades sin sista suck, ikläddes den enkla drägten
och lades på sin sista hvilobäd i samma rum der hon,
19 1/2 år förut, i fulla glansen af ungdom och skönhet,
smyckades till brud, då endast 17 år gammal.
Efter den smärtsamma förlust vi alla lidit inträdde
ett förändradt skick i alla husliga förhållanden och
lefnadssätt, i synnerhet under vistandet i Stockholm
vintertiden.
Min far fortsatte väl ännu sina arbeten, hans enda
inkomstkälla, men med mattad ifver och förmåga. Hans
sinne var nedslaget, hans styrka bruten, hans helsa
aftagande, och redan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
