Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra missöden; en enda kafvade sig fram öfver
Granfjärden; proviantfartygen lemnade sig efter. Min
svåger och jag samt major Martin åtföljde expeditionen
såsom åskådarne, och hade det nöjet att vara de
enda som utan äfventyr kunde kryssa oss fram öfver
nyssnämda fjärd, hvilken för alla andra seglare,
under ett helt dygn, utgjorde en oöfverstiglig
gräns. Så väl Klints dristiga och vackra manöver, som
hans lilla fartygs goda egenskaper, väckte allmänt
uppseende. Besättningen (Martin och jag) ville
äfven anse oss förtjenta af någon uppmärksamhet, ty
ögonblickets påpasslighet eller försumlighet bestämde
vid detta tillfälle vår räddning eller undergång. För
mig var denna färd lika ny som angenäm; detta sjölif
i miniatyr blef sedan, under flera påföljande år, ett
älsklingsnöje, som visserligen medtog något både af
tid och medel, men som vid tillfällen varit mig till
gagn genom sin fordran på dristighet, sitt behof på
sinnesnärvaro och genom de flera tekniska färdigheter
som derunder inhemtas.
Vid återfärden från Strömsholm voro vi nära att
gå förlorade. Under kryssning på Björkfjärden mot
stark vind och sjö, sprang skutan läck och vattnet
inströmmade så våldsamt, att vi ovilkorligen hade
gått till botten inom några ögonblick, om ej vår
kapten haft den rådigheten att genast vända på
andra bogen. Skadan, som bestod deri, att tvänne af
sidoborden hade öppnat sig i en längd af vid pass
en aln, kom derigenom i lovart och närmare upp mot
vattenytan, samt lemnade sålunda blott högre sjöar
tillgång att genom öppningen inströmma. På detta sätt
måste vi, utan afseende på hvart det bar, sträcka på
samma bog, allt under idkeligt pumpande och ösande,
till dess vi ändtligen uppnådde en liten holme, i
lä af hvilken, till ytterligare lycka för oss, en
vedskuta hade ankrat. Med biträde af dess besättning
blefvo vi, efter någon stund åter segelklara;
men knapt voro vi några kabellängder från land,
förr än läckan åter sprang upp och nödgade oss vända
tillbaka. Andra gången lyckades vi bättre och kommo
utan nya äfventyr, ehuru något sent, till hamnen vid
jaktvarfvet i Stockholm.
Sommaren 1802 tillbringades på Hammora hos min gode
far, vid hvars arbeten jag kunde vara till ett,
i anseende till hans aftagande hälsa, väl behöfligt
och nyttigt biträde. Tyvärr egnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
