Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning: Barndoms- och ungdomsminnen från åren näst före Karl Johans ankomst till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den höge herrn sjelf aldrig samtalade om andra än de
obetydligaste och plattaste, ofta retsamma ämnen, än
med hånfulla miner och åtbörder, än med en slö, tafatt
eftergifvenhet för våra yttranden, hvartill äfven kom
hans oöfvervinnliga misstänksamhet och fruktan för
anslag mot hans lif. Exempelvis må anföras: En afton
under sin supé (kammartjenaren hade för ögonblicket
aflägsnat sig) lät konungen, helt oförmärkt och liksom
af våda, en brödskifva nedfalla på golfvet och lät
med en manande sidoblick på Gripenwald förstå att
han borde taga upp den. När likväl denne, som stod
helt nära icke låtsade förstå vinken, måste konungen
sjelf upptaga sitt brödstycke och yttrade tillika:
"Vet Gripenwald att när jag var barn lärde man mig
att icke låta bröd ligga på golfvet, ty Guds gåfva
kan då bli trampad under fötterna." Gripenwald svarade
blott med ett hånleende. Båda funno nöje uti att
reta hvarandra, men det klandervärda deraf faller
dock ensamt på den senares, det enfaldiga åter på
den förres andel. En qväll sedan konungen lagt sig,
frågade jag som vanligt, om H. M. hade något att
befalla, hvarpå svarades: "Jag har ingenting att
befalla, detta tillkommer nu herrarne, jag anhåller
blott att de båda ljusen midt för min säng måtte
släckas. Öfriga ljus må gerna brinna, äfvensom
elden i Spiseln, och herrarne kunna tala ogeneradt,
ty jag sofver ganska tungt, och allt tyngre ju mer
bekymmer jag har." Afsigten med detta tal var likväl
att kunna uppsnappa något af hvad vi skulle säga,
ty en stund derefter, då Gripenwald och jag stodo
framför elden och helt sakta språkade, kom jag, i
anledning af något prasslande bakom oss, att vända
mig om, och fick då se konungen stående bakom
skärmen, som skyddade honom för eldskenet, med
hufvudet utom densamma för att lyssna på oss. Han misstänkte
alltid något förrädiskt anslag mot sin person.
En dag hade Gripenwald, till följd af ordres,
men på sitt vanliga brutala sätt, visiterat ett
stort knyte som kammartjenaren uppburit från de i
jordvåningen alldeles obevakade rummen. Högeligen
förargad deröfver, tycktes den stackars konungen med
ens fått lust att visa sig modig. Han kom nämligen med
mycken häftighet emot oss, yttrande några otydliga,
osammanhängande meningar och med åtbörder som ville
han rycka till sig våra värjor. Försöket vågades väl
icke, men tillstymmelser dertill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
