Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppställningslinie, hvars center upptogs af svenska armén,
med preussiska armén på venstra och den ryska på
högra flygeln.
Franska armén under marskalk Oudinot angrep våra
förposter den 21 om aftonen, men lyckades ej
framtränga till vår uppställningslinie förr än den
23 augusti, då venstra flygeln deraf, betäckande
vägen till Berlin, med häftighet angreps. Striden
varade till aftonen och afgjordes då, till seger
för de allierade, genom ett bajonettanfall af
preussiska trupper. Flera tyska militärförfattare
tillskrifva general Bülow beslutet om detta
anfall och tillegna honom äran om segern. Verkliga
förhållandet var att order om denna manöver gafs af
kronprinsen till general Bülows stabschef öfverste
v. Boijen, som kom för att på generalens vägnar
begära undsättning af svenska trupper, hvilka med
undantag af ridande artilleri och något jägare,
icke deltagit i striden. Jag kan med desto större
säkerhet intyga detta, som jag stod helt nära
tit. v. Boijen, då kronprinsen, efter ett högst
lifligt och elektriserande tal om preussarnes
skyldighet att uppbjuda allt till försvar af sin
hufvudstad, sina hem m. m., utgaf den i så många
skrifter sedan omtvistade ordern, hvilken strax
derefter under kronprinsens diktering på stället
nedskrefs: först af mig och sedan fortsattes af grefve
G. Löwenhjelm, under det jag, i anseende till regnet,
höll min hatt öfver papperet.
Vid denna batalj – benämd efter sin centralpunkt
byn Gross Beeren – hade jag jemte några kamrater,
åtföljande general Adlercreutz, tillfälle att för
första gången pröfva oss i elden och höra musiken
af fiendtliga kulor. Vi helsades först af några
granater, hvaraf två kreverade tätt framför oss,
utan att göra skada, derefter och då vår general tog
miste om riktningen underrättades vi derom af några,
lyckligtvis illa riktade, handgevärssalfvor från
franska linien, hvilken vi närmat oss i stället för
det framryckta svenska artilleriet.
Vid återkomsten till lägret, eller rättare qvarnen,
fick general Adlercreutz uppbära en temligen allvarsam
– och visserligen förtjent – förebråelse för det han,
utan behof hade vågat sitt och flere officerares lif,
hvarpå han, eget nog, svarade: att han gjort det för
att se dessa officerares kontenans i elden och att
han nu var dermed tillfreds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
