Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit fångade som i en råttfälla. Icke en gång en
gevärssalfva skickades efter oss då vi vände.
Allt hade varit bra, om generalen hade velat nöja sig
med att, från vår uppställningslinie, öfverse den
fiendtliga ställningen; men han skulle nödvändigt
skåda fienden på nära håll, och gaf sig alltså,
med en stark kavalleri- och kosackbetäckning åstad
inpå fiendens förskansade position. Följden deraf
blef en liflig artillerield och onödig mansspillan
å ömse sidor.
De underrättelser om fiendens rörelser som under
följande dagar inlupo, voro obestämda och stridiga,
men antydde dock att en hufvuddrabbning snart vore att
förvänta. På aftonen den 5, under en af kronprinsens
vanliga utfarter, kom en bonde ridande och bad att få
tala med h. k. h. Såsom för tillfället närmast till
hands, fick jag öfversätta bondens berättelse, som
innehöll att fienden med samlad styrka marscherade
på Zahna hvarifrån vägen var öppen till Berlin. På
grund af denna uppgift vidtog kronprinsen genast
nödiga dispositioner. General Bülow beordrades att
förena sig med general Tauntzien framför Juterbock,
samt svenska och ryska arméerna kl. 2 på morgonen
den 6:te från trakten af Rabenstein framrycka till
preussiska arméns understöd.
Bataljens medelpunkt utgjordes af byn Dennewitz,
der preussarne med omvexlande framgång kämpade
mot den öfverlägsna franska styrkan och var nära
att duka under för öfvermaktenr då på eftermiddagen
svenska och ryska arméerna ankommo och deploijerade
i fiendens åsyn. Från detta ögonblick var fiendens
reträtt gifven och segern tillhörde de allierade.
General Adlercreutz, som bittert led af att svenska
armén icke fick dela äran af segern, utverkade sig
kronprinsens tillåtelse att med svenska artilleriet
få framrycka till understöd af den ännu hårdt ansatta
högra flygeln vid byn Göhlsdorff. Hvem var nu lycklig
om ej vår general? Frammarschen gick med frisk
fart. Vi sjöngo och skrålade i kapp med generalen;
redan kom en och annan kula ricochetterande emot
oss, då till allas harm och förundran kavalleriet
saknades. General Adlercreutz, förtviflad, befalde
mig rida tillbaka för att påskynda dess framkomst. Med
förundran fann jag vårt kavalleri formeradt på linie,
och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
