Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Afresa till Tyskland. Tjenstgöring hos Karl Johan under 1813 års fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flerstädes lågo på sidorna om vägen döda hästar, som störtat
vid transporterna af artilleri och tross, och hvaraf
på ett ställe af vägen ett par begagnades af oss
såsom vägfyllnad, rättare: gropfyllnad. I Wismar
passerades julaftonen i sällskap med några svenska
officerare och d. 27 hade jag nöjet att återse det
gamla Stralsund, och på visst sätt befinna mig inom
svenskt område.
Ännu återstodo dock åtskilliga obehag och pröfningar
för tålamodet, innan man fick beträda svensk jord. Den
29 december anträddes öfverfarten från Stralsund
till Ystad med postjakten, i sällskap med en major,
grefve Cronhjelm, hvilken skulle hemföra troféer från
den eröfrade fästningen Fredriksort vid Kiel.
Väder och vind voro gynsamma och vi gladde oss
åt att andra morgonen vara i Ystad, då till vår
innerliga harm skutan törnade upp på en sandbank
utanför Bornhöft, blott 4 mil från Stralsund. Vår
kapten, en flegmatisk tysk, tog saken ganska lugnt
och förklarade att vi skulle bli qvarsittande till
dess vinden behagade kasta om och drifva vattnet
från hafvet inåt sundet; Detta inträffade ock, men
först den 2 januari middagstiden, således efter en
evighet af fyra långa dagar. Nyårsaftonen lät jag
föra mig i land vid Bornhöft, der jag i en lotsstuga
passerade natten något drägligare än i den trånga
kojen på jakten.
Nyårsdagen 1814 var den längsta och tråkigaste dag jag
öfverlefvat. Ändtligen voro vi flott; men nu påstod
vår kapten att vädret var för hårdt och vinden för
knapp samt att vi ytterligare måste vänta på bättre
vind. Nu var tålamodet slut både för Cronhjelm och
mig, helst det tydligen visade sig att kaptenen
endast tog råd af sin beqvämlighet. Jag begärde och
fick ändtligen fram ett sjökort och bevisade honom
att äfven med antagande af hans öfverdrifna uppgift
om skutans afdrift, vi skulle ha tillräckligt många
streck i seglen; att hans fruktan för tacklingens
bestånd kunde afhjelpas med tillsättande af stöttor;
att flera andra af honom uppgifna svårigheter
äfven voro inbillade. Allt nog: förargad öfver
mina påståenden och bevis, beslöt kapten ändtligen
att genast lyfta ankar. Utkomna, i öppna sjön,
styrde vi kurs på Ystad, med ganska god gång, och
befunno oss i dess hamn tidigt följande morgon den
3 januari. Knappast deri inkomna, kastade vinden om
med stark storm, och kaptenen nödgades erkänna att
om afresan från Bornhöft företagits, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
