Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En färd från Stockholm till Helsingborg för 70 år sedan. Agitation i Köpenhamn för prins Kristian Fredrik i Norge. Tvänne utländska resor; ett egendomligt uppdrag af Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans obehöriga utmaning. Naturligtvis tackade jag den välvilliga öfversten för hans bemedlande af denna obehagliga affär, och var rätt nöjd då jag fick aflägsna mig, efter ett vänligt afsked från sällskapet.
I Düsseldorff och hos prinsen af Reuss fordrades åtskilliga anordningar för att bereda svenska truppernas passage öfver Rehn och underhåll för en del deraf under en rastedag, hvartill äfven fordrades särskilda öfverenskommelser med befälhafvaren för de nyligen ankomna och i trakten förlagda danska kontingenttrupperna.
I Hamm förklarade borgmästare och råd, att de ej kunde mottaga svenska trupper, emedan en preussisk kolonn borde samtidigt med dessa inträffa. På min uppgift, att preussarne tagit en annan marschväg, gjordes intet afseende, hvarför jag nödgades säga dem att de svenska vore i antågande och skulle nog veta att sjelfva taga sig inqvartering och underhåll. Slutligen, och sedan man, efter häftig ordvexling, tvungit mig att skriftligen afgifva mina påståenden, lofvade man att rätta sig derefter hvilket äfven iakttogs.
Helt olika var förhållandet i den lilla staden Minden vid Weser, der 2:ne kolonner, hvardera af omkring 6,000 man samt kavalleri, skulle sammanträffa, och en af dem ligga öfver en dag. Staden var redan upptagen af en myckenhet marknadsbesökande; det såg omöjligt ut – men genom vederbörandes välvilja och beredvillighet var affären uppgjord inom ett par timmar.
I Bielefelt hade jag tillfälle att bese och i flere timmar uppehålla mig i ett franciskanerkloster, der en pater fick uppdrag att föra mig omkring och visa klostrets härligheter. Min ciceron var en ganska intressant man; han kallade sig klostrets magister, upptog med mycken foglighet mina, jag bör erkänna det, alltför, uppriktiga anmärkningar om det onyttiga klosterlifvet, allt under bemödande att bringa mig på bättre tankar. Slutligen förestälde han mig för klostrets prior, en gammal man med ett ganska aktningsbjudande sätt att vara och yttra sig. På hans anmodan skref jag mitt namn, titel, m. m. i en för sådana anteckningar inrättad bok, hvarefter min ledsagare bifogade några rader, rätt smickrande för min person och min nationalitet, men slutande med de orden: "es ist nur zu bedauren dass er so irrige und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
