Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Episoder med Karl Johan och general Cardell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större delen afslutat utarbetandet deraf. Mitt uppdrag var blott att författa ett tillägg om fältbefästningar och rekognosceringar. Detta var en lätt sak. Men då jag erhöll del af det redan färdiga, med skyldighet att deröfver afgifva mitt utlåtande, kom jag i stor förlägenhet. Jag fann det planlöst till sin uppställning, oredigt och vidlyftigt redigeradt, en del t. o. m. alldeles kassabelt. Några anmärkningar till rättelse kunde icke komma i fråga: det hela borde omarbetas. Men att framställa ett sådant förslag, var att stöta de mest ömtåliga intressen och att trampa på ömma liktornar. Jag började med att för generalen antyda mina åsigter, ehuru länge utan framgång; men då jag, såsom väl bekant i huset, erbjöds att der äta middag de dagar komitén skulle samlas på e. m., fick jag tillfälle att innan ledamöternas ankomst vid pipan och kaffekoppen bearbeta vår ordförande och lyckades snart att få honom ej allenast att godkänna mina åsigter, utan ock att anse sig sjelf såsom den egentliga motören till dem. I skydd af detta stöd och under åberopande af generalens egna idéer, kunde jag sedan varsamligen framkomma med mina förslag, hvilka också blefvo af komitén antagna, ehuru med sura miner af somliga. Efter långvariga öfverläggningar, tvister, söndringar och medgifvanden, alla förökade och invecklade genom ordförandens virriga mångordighet och vissa ledamöters auktorliga ömtålighet, hann man omsider komma öfverens om planen samt de förnämsta principfrågorna, hvarefter komiterade öfverenskommo att åt mig uppdraga redaktionen af arbetet, och i mån af dess fortgång detsamma för komitén föredraga. Min tid var sålunda hvarje stund upptagen, enär jag jemte min tjenstgöring vid krigsakademien äfven hade enskilda arbeten, på hvilka berodde mitt ekonomiska bestånd, och hvilka således icke fingo försummas.
1818. Jag var denna tid ganska väl anskrifven hos de högre vederbörande, af hvilka jag i socialt hänseende, stod i något beroende, och man uppskattade min förmåga och skicklighet vida högre än den förtjenade. Under sådana förhållanden hade jag kunnat göra – hvad man kallar lycka; men jag saknade både lust och förmåga att uppfatta och lämpa mig efter personer och förhållanden, var och förblef sålunda oanvändbar. Och rätt väl var det! I en vidsträcktare verkningskrets skulle jag känt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
