Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden tillförordnades en komité under
h. ex. Stedingks ordförandeskap, för att
närmare bestämma om krigsakademiens formella
angelägenheter. Bland ledamöterna befann sig äfven
general Cardell, som nu fick tillfälle att vidtaga,
den mot mig utlofvade förföljelsen. Den uteblef icke
heller. Jag blef genast utesluten ur den blifvande
komitén och min kamrat, d. v. öfv. löjt. J. Lefrén deri insatt. Generaladjutanten
för armén Björnstjerna, förut så förekommande och
artig, hade blifvit frånstötande och oartig; och min
höge gynnare h. ex. Stedingk led påtagligen af den
förändrade roll som hans kära måg, Björnstjerna, honom
påtvingat. Det gjorde mig ondt om den aktningsvärde
men svage gamle mannen, och långt ifrån att ge
ens en vink om hans förut gifna både egna och
kungl. löften, inskränkte jag mina besök i hans hus
till de nödvändigaste ceremoniuppvaktningar.[1]
Mitt guvernörskap var således med eng bortblåst
och, sanningen att säga, grämde jag mig icke deröfver. Jag
hade åtskilliga gånger förut gått till råds med mig
sjelf huru vida jag borde emottaga denna ansvarsfulla
befattning, och om mitt lynne och min förmåga voro
dertill passande. Dessa öfverläggningar fingo tyvärr
aldrig någon fullt tillfredsställande lösning. Allt
nog, jag insåg rätt väl att man i Lefréns person
gjort ett godt ja, det bästa val; men det var mycket
sjelfva sättet att i hela denna sak gå till väga,
som bittert sårade mig – äfven från vännen Lefréns
sida. Jag vill ej upprifva de länge sedan läkta såren!
Mer än vanligt voro sommarferierna detta år
efterlängtade. De kommo ändtligen – och snart derefter
befunno vi oss åter på vårt lilla trefliga Löttinge,
på allt sätt lyckliga och med vår lott belåtna.
1822–1826. Mina tjensteförhållanden voro
oförändrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
