Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
topparna af den nedanför i flere afsatser öfver hvarandra
växande skogen. På ena sidan skrapar kärrhjulet
mot klippan, på den andra är hjulet invid kanten af
bråddjupet, vid hvilket aldrig ledstänger finnas. Min
uppmärksamhet, hittills riktad på omgifningarne,
upptogs slutligen helt och hållet af det vådliga i vår
färd, desto mer som general Birck, hvilken dittills
skött tömmarne, hade insomnat just vid ett ställe,
der den smala vägen krökte omkring en utskjutande
bergudde. Vi hade redan en stund, mig ovetande, varit
helt och hållet öfverlemnade åt vår hästs klokhet
och omtanke. Ännu hade vi att färdas öfver ett par
eländiga broar, lagda öfver breda bergremnor, och
att passera temligen strida och djupa vattendrag,
på hvilkas steniga botten vi flere gånger voro
nära att stjelpa. Ändtligen voro vi oskadade vid
sista skjutskiftet nära foten af fjellryggen, der
vi öfverraskades af det glada, trefliga krigsrådet
Dick från Trondhjem, som skulle bli reskamrat på den
återstående vägen.
Andra dagen, d. 5 augusti, anträdde vi vår 6 mil
långa fjellresa, försedda med 2:ne vägvisare och 2:ne
lösa hästar i reserv, hvaraf likväl den ena för att
transportera vårt knapt utstyrda bagage. Hade jag ej
sett att hästar kunna klättra upp och utför sådana
branter, skulle jag icke hafva trott det. Tillsagda
att på farliga ställen icke röra tyglarne, måste man
helt och hållet lemna sig åt hästens egen urskilning
och vana. Det var verkligen intressant att se huru
hästen, villrådig om hvad parti han borde taga,
stannade, såg sig om åt alla sidor och liksom
öfverlade t. ex. om han borde hoppa öfver till
nästa klyfta eller taga vägen omkring. Svårast var
dock att komma öfver de djupa myrar (kärr, gungfly)
som öfverallt finnas på fjellryggen. Men äfven der
fingo vi lemna oss åt hästens klokhet, sedan likväl
vägvisaren förut någorlunda undersökt möjligheten
att komma öfver. Detta lyckas sällan utan något
äfventyr; dock sluppo vi för ganska godt köp. Vår
muntra reskamrat Dick låg nere i en blöt myr och måste
hjelpas upp äfvensom hans häst; Birck var också en
gång deran, och jag undgick ett dylikt öde genom att i
tid kasta mig af hästen. Allt gick bra, till dess vi,
efter en stark och tryckande värme, på en gång blefvo
insvepta i kalla moln med snöyra, och våra vägvisare,
förlorande ur sigte de fjellspetsar, hvarefter färden
riktades, förde oss så vilse, att vi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
