Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årlig inkomst – båda för honom högst
behöfliga. Samtidigt dermed lyckades jag äfven få
honom anstäld såsom ritare vid topografiska korpsen,
med en liten lön af 150 rdr hvilken dock några år
derefter förökades till 250 rdr b:ko. I hans olyckliga
belägenhet var detta en stor förmån som åtminstone
kunde, i en framtid, skydda honom för verklig nöd.
Min andre son Fredrik hade föregående året slutat
sin lärokurs vid krigsakademien, den 24 april,
således vid ej ännu fylda 20 år, erhållit sin första
officersfullmakt vid 1:sta lifgrenadierregementet och
var nu i tur till underlöjtnantslön. På min derom
gjorda underdåniga anhållan behagade konungen d. 4
maj äfven antaga honom till kammarpage, ehuru, enligt
antaget bruk, ingen ofrälse hade förut kunnat
erhålla denna befattning. Dermed följde en löneinkomst
af 250 rdr b:ko som tillhopa med underlöjtnantslönen
och tjenstgöring vid topografiska korpsen satte honom
i tillfälle att sjelf försörja sig.
Året var i ekonomiskt hänseende ganska gynsamt. Den 26
mars förordnades jag, från supplerande till ordinarie
ledamot i krigshofrätten, med ett arvode af 600 rdr
b:ko. Rätteligen hade jag bort erhålla det lägre
arvodet af 450 rdr och en äldre kamrat hugnas med
det högre. Men denne (öfversten friherre Koskull)
förut mycket gynnad, var nu fallen i onåd. På min
föreställning till h. ex. Brahe om Koskulls bättre
rätt, svarades med någon hetta, att konungen åt mig
bestämt förstnämda arvode och att Koskull icke under
något vilkor kunde hoppas att erhålla detsamma. Skälet
till detta mig lemnade företräde var likväl lätt
att inse: det skulle vara en ersättning för min
misslyckade underdåniga ansökan att erhålla den
då lediga generaldirektörsplatsen vid postverket,
som förut varit mig nådigt lofvad, men lemnades åt
d. v. generalmajor G. Peyron, för att, som det sades,
sätta honom i tillfälle att afbetala å en skuld för
hvilken en inflytelserik person gått i borgen. Med
min kamrat Koskull, som ansåg sig af mig högeligen
förnärmad, träffades den öfverenskommelsen att
dela våra arvoden på det sätt oss emellan, att vi
hvardera åtnjöto lika belopp, eller 525 rdr. Denna
lilla uppoffring å min sida, som fortfor till 1840,
blef så mycket lättare som jag några månader derefter
inträdde såsom ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
