Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Landtlif och statistiska arbeten. Topografiska resor i Norrland och Norge. Ett samtal med Karl Johan om Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina tilltagande lidanden och förutsåg utan fruktan
sitt snara slut; men han ville ej gå till hvila innan
han äfven fullbordat den sista sjökartan till Sveriges
sjöatlas och sålunda lagt sista handen vid det dyrbara
verk, hvaråt han under ett halft sekel hade egnat sina
omsorger, sina sträfvanden, sina tillgångar, dertill
föranledd af menniskokärlek och fosterlandskänsla. Han
vann icke alltid rättvisa af det allmänna, men han
skördade tacksamhet och välsignelse af mången, från
undergång räddad sjöman. Engelsmännen förstodo att
värdera Gustaf af Klints kartor. Man såg den tiden
engelska kartor öfver Englands kuster, stämplade
med Klints namn för att åt dem bereda ett större
förtroende.
Vintern förgick under en dyster och hemsk förkänsla
af hvad som komma skulle. Vår fruktan öfvergick snart
till visshet – och den sista april blef sista dagen
af den ädle Klints lif! Hans sista suck emottogs af
djupt sörjande maka och barn, i hvilkas hjertan hans
vördade minne alltid skall tacksamt och kärleksfullt
bevaras. Mer än 20 år äro förflutna sedan den vördade
mannens bortgång, den bittra sorgen är småningom
förbytt till stilla saknad, men alltid skall jag med
tillfredsställelse och stolthet minnas att jag egt
denne mans förtroende och vänskap.
Ehuru vi i vår aflägsna bostad hade alla för ett
talrikt hushåll nödiga beqvämligheter och i öfrigt
voro med stället ganska väl belåtna, hade dock fråga
uppstått om den lilla gårdens försäljning. För mig,
som dagligen måste vara i staden ofta både för
och eftermiddag, var visserligen afståndet rätt
besvärligt, ehuru trefnaden på stället i mitt tycke
rikligen ersatte detta besvär; men min hustru, som
icke kunde gå med lika lätthet som jag, var derigenom
alldeles instängd inom gårdens gränser; dessutom
började flera bygnader tartva betydliga reparationer,
hvilka icke annorlunda än genom lån kunde åstadkommas,
en utväg som tyvärr redan under flera år måst anlitas
till det stora hushållets underhållande. När slutligen
min syster efter sin älskade mans bortgång nödgades
afflytta från vårt granskap, var trefnaden för oss
bruten, och de ekonomiska fordringarna blefvo de
ensamt gällande. Vår särdeles gladt belägna, till
hälften landtliga bostad, der vi i 12 år befunnit oss
så väl, blef således försåld med en liten vinst af
omkring 500 rdr b:ko, visserligen icke utan saknad,
i synnerhet å min sida, men också med det tröstande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
