Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
november erhållit mitt – i särdeles nådiga och
smickrande ordalag författade – afsked från
chefsbeställningen vid topografiska korpsen,
återstod blott till min efterträdare aflemna
korpsens handlingar och effekter samt kassa och
medelsredovisning äfvensom krigsarkivet, hvars
inventering upptog någon tid, så att jag först
i december månad ej utan en känsla af tomhet och
saknad för sista gången lemnade det glada, trefliga
embetsrum som 30-årig vana och embetsverksamhet
gjort för mig särdeles angenämt.
1858. Ju mera dessa anteckningar närma sig den tid
som nu är, desto svårare att ur minnet framleta
för dem lämpliga föremål. Dagarna hafva kommit
och gått den ena lik den andra, såsom länkarne i
kedjan, alla åtföljda af lugn, helsa och förnöjsamhet,
och just derför så lätt förbisedda och
glömda. Endast framstående händelser och bjerta
färgskiftningar ådraga sig uppmärksamhet, och det
är lifvets skuggsidor, dess sorgliga företeelser
som lemna de djupaste intryck och längst fästa sig
i minnet.
I år, liksom under 30 föregående, tillbragtes en
del af sommaren på s. k. inspektionsresor, på hvilka
malicen ej utan skäl kunde tillämpa Dumboms bekanta
yttrande om medicinen: "att den helt säkert nytta
gör åt medici – om icke flera". För mig voro de också
ganska nyttiga dessa resor; de inbringade en fond af
helsa och krafter, nog stor för att derpå kunna lefva
och tära under öfriga delar af året. Visserligen har
nöjet af dessa resor blifvit, med hvarje år, allt
mindre, och förlusten af beqvämlighet och hemvana
alltmera kännbar – men hemkomstens behag och glädjen
att återse de mina och af dem hjertligt välkomnas har,
Gud ske lof, alltid utgjort en rik ersättning.
1859. I unga år hade jag den bestämda öfvertygelse
att min lifstråd snart skulle brista, åtminstone
icke kunna utspinnas till ålderdomens gräns. Denna
hos mig fixa idé hade sin grund i tron på ett s.
k. påbrå, ett fysiologiskt arf efter mina föräldrar
– min mor hade föga öfverlefvat sitt 36:te år, och
min far sitt 56:te – och den fick en ny näring
deraf att jag, efter en vid 33 års ålder iråkad svår
sjukdom, fick i flera år dragas med rätt betänkliga
följder af densamma. På min 40:de födelsedag hade
jag till några hos oss då samlade vänner och bekanta
yttrat min förmodan att ganska få – om ens någon
– sådan bemärkelsedag skulle för mig återstå.
Man skrattade åt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
