Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska telegrafens införande i Sverige. Planer för jernvägar. Akrells afskedstagande. De sista åren af hans lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hit från alla landsändar, kallade och
icke kallade. Bland de förra äfven arméns
representanter, det s. k. krigsbefälet, utgörande
2:ne generalbefälhafvare samt chefen och en kapten af
hvarje regemente och korps, till ett antal af omkring
80 personer. Såsom militärkorps måste denna samling
ha någon för tillfället förordnad anförare eller
ordförande, och dertill blef jag olycklige utsedd,
såsom den äldste i tjenst och grad, men i öfriga
egenskaper den mest olämplige. Fåfängt att komma ifrån
detta fatala, ehuru smickrande uppdrag! Och jag, så
blottad på all förmåga att representera, att hålla
ceremonital, jag måste dock deran, måste krama fram
sådana vid alla ankomst- och afskedsuppvaktningar
hos konungen, prinsarna, krigsministern m. fl. Med
grämelse förutsåg jag den lumpna roll jag härvid
skulle spela; men hvad jag icke förutsåg, skulle också
inträffa: det missöde att under, sjelfva kröningsakten
i kyrkan bli anfallen af ett plötsligt illamående, så
våldsamt att jag måste lemna hela ståten i trots af
det obehagliga uppseende som deraf uppkom. Allting
har dock ett slut och den sista uppvaktningen
var lyckligen öfverstånden, då krigsbefälet hade
den godheten att anställa en gouté för sin gamle
ordförande, som dervid hedrades med förekommande
välvilja och hjertliga afskedshelsningar. Upprymd och
rörd af den smickrande uppmärksamhet mig visades,
lyckades jag att någorlunda uttrycka min varma
tacksamhet, min tillgifvenhet och min högaktning
för det stora kamratskap jag då i mer än 64 år haft
äran tillhöra. Härpå följde ett allmänt hurrande
hvarunder jag hissades och kringbars på armarna. Jag
fick sålunda fägna mig af en hyllning som egnades
åt min höga ålder och långa tjenstetid, och – som
ordspråket säger – när ändan är god, är allting godt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
