Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Subalterntiden (1820-1830)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kartritning å topografiska korpsens ritkontor,
och till åhörande af dåvarande öfverste Lefréns
föreläsningar i krigsvetenskapen. Eftermiddagarne
hade jag vanligen hemarbete i åtskilliga ämnen;
och om aftnarne deltog jag i det för en ung man
så nyttiga sällskapslifvet i hufvudstaden. Detta
var då vida angenämare och tillika vida nyttigare
än nu. I stället för att söka all njutning i magens
tillfredsställande på kräsliga middagar eller på rök-
och punschunderhållningar, samlades man anspråkslöst i
enskilda familjer, hvarest unga personer af båda könen
hade lätt att råkas. Man språkade, man gjorde musik,
man roade sig med sällskapslekar, och, då någon af de
närvarande fruntimren satte sig till pianot, svängde
man om i en liflig dans. – Många af de större husen
hade mottagningar en bestämd dag i veckan, andra
hade sina dörrar öppna, så ofta bortbjudningar ej
hindrade det. Med ett ord, en ung karl var sällan i
villrådighet, hvar och huru han skulle tillbringa
sin afton, om han ville vara borta. – Och detta
lefnadssätt var icke dyrt. Derför kunde något hvar – äfven
jag, som måste tänka på en sträng hushållning – deruti
deltaga. Det föll sällan någon ung officer in
att åka på dylika tillställningar. Man vandrade till
fots och klädde sig derefter. Jag minnes mer än väl,
huru jag, i hvita kasimirs-knäbyxor, silkesstrumpor
och skor, vandrade till och från slottsbalerna. Man
drog på sig långa ullstrumpor, som gingo högt upp
på låren, derofvan ett par utanstöflar, och så bar
det af – och man framkom till balen lika putsad,
som om man åkt i en prydlig vagn. När härtill
kommer, att dansordnarne Amaranten och Innocensen
ofta sammankommo, och att man der roade sig af
hjertans grund, inses lätt, att min subalterntid
var munter. Ungdomen hade då ej hunnit blifva
"blaserad", och derför njöt den med fulla drag af
sällskapslifvet. Att en militär skuldsatte sig hörde
till det ovanliga. Vid andra lifgardet hade under
min subalterntid 5 eller 6 officerare ådragit sig
skulder, sammanlagdt ej uppgående till stort mera,
än hvad en enda person nu ofta kan opåtaldt häfta
för – och de nödgades alla taga afsked.
Somrarne tillbragtes, då jag ej af expeditionsföring var derifrån
förhindrad, på besök hos mina slägtingar och vänner inom
Mälareprovinserna. År 1826 företog jag under juli och augusti
månader, på inbjudning af min vän och kamrat friherre v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
