Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Subalterntiden (1820-1830)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tersmeden, en angenäm resa till hans i norra Helsingland
belägna bruk, hvarifrån återfärden skedde öfver
Rättvik och Leksand i Dalarne, på hvilket senare
ställe jag besåg grafmonumenten öfver mina derstädes
jordade förfäder.
Exercismånaderna egnade jag mig, likasom samtlige mina
kamrater, med fullt allvar åt tjensten. Dragonkorpsen
hade, kort innan jag derstädes blef anstäld, mistat
sin gamle chef, grefve Ulrik Gyldenstolpe. En
ärans man i ordets fulla bemärkelse, en fader för
sina underhafvande och derför älskad af dem alla,
saknade dock grefve Gyldenstolpe den kraft och
den rastlösa verksamhetsifver, som för en chef
äro af nöden, så framt ett regemente icke skall
förfalla. Dertill kom, att de båda majorerna voro
gamla män. Korpsen befann sig derför i ett slags
lägervall. Både manskaps och hästars enskilda
utbildning var försummad. Exercis-sqvadron eller
deremot svarande öfningar saknades. Regementsmöten
egde visserligen rum vid Upsala å polacksbacken eller
vid Stockholm å ladugårdsgärdet, hvarunder linie- och
sqvadronsexercis hjelpligt öfvades; men ifrågasatte
man, att en af manskapet skulle rida fram ur ledet,
så var detta ofta förenadt med mycken svårighet.
Den nye chefen, öfverste Burenstam, hade derför ett
tacksamt fält att bearbeta. Mycken uthållighet
erfordrades dock för att lyfta regementet
ur det slapphetstillstånd, hvaruti det sig
befann. Lyckligtvis egde Burenstam alla de egenskaper,
som Gyldenstolpe saknade. Utgången ur G. Löwenhjelms
skola, hade han vid lifgardet till häst gjort sig
känd såsom en ovanligt skicklig, men tillika mycket
sträng major. Han kunde med rätta anses för den tidens
utmärktaste exercismästare inom rytterivapnet. Allt
riktades åt införandet af den största punktlighet i
äfven den minsta del af tjensten. Det hörde ej till
tidens anda att sysselsätta sig med sådana frågor,
som nu med rätta anses af synnerlig vigt, såsom
fält- och förposttjenst, rekognosceringar, skydd vid
uppställningar, bedömande af markens skaplynne och
de olika vapnens skottvidd, m. m. Man skulle derför,
efter nutidens sätt att se, kunna anse Burenstams
instruktioner såsom alltför pedantiska, ty de afsågo
uteslutande exercisfältet; men inom detta inskränkta
område lyckades han att på kort tid bibringa sina
underlydande noggrann kännedom af deras åligganden, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
