Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Subalterntiden (1820-1830)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En del af dem hade, frivilligt eller af tvång, måst
lemna fosterjorden, och åtskillige af deras yngre
medlemmar sökte att genom anställning i främmande
länders härar vinna befordran och sysselsättning. Att
dervid deras blickar skulle riktas emot Sverige
var naturligt, icke blott derför, att den heliga
alliansens grundsatser stängde vägen för dem i
de flesta andra länder, utan äfven derför att de
hoppades vinna en beskyddare i Sveriges konung,
den forne franske marskalken Bernadotte. Sålunda
hitkommo i början af 1820-talet marskalk Neys båda
söner, prinsen af Moskwa och hertigen af Elchingen,
samt general d’Erlons ende son. De förre blefvo
såsom underlöjtnanter anstälda vid artilleriet,
den senare vid lifgardet till häst. Något senare
anlände äfven begge bröderne d’Otrante, af hvilka
den äldste erhöll plats på lifgardet till häst,
den yngre på lifregementets dragonkorps. En annan
fransman, Daniel Hogguer, tillhörande en på svenska
riddarehuset introducerad friherrlig ätt, född
år 1800 och kapten vid schweizergardet i Paris,
tillbragte vintren 1826–27 i Stockholm. På grund
af den liflighet och den verldsvana, som flerårigt
vistande i den franska hufvudstaden medförde, samt en
icke ringa tilltagsenhet, blef han med öppna armar
emottagen i de förnämsta kretsarne och lyckades att
under denna vinters många sällskapsnöjen spela en
framstående roll. Efter att år 1827 hafva lyckats
blifva utnämd till ryttmästare i generalstaben, sökte
och erhöll samma år anställning såsom ryttmästare
vid lifregementets dragonkorps, i afsigt, såsom
man påstod, att vid blifvande ledighet derstädes
erhålla en sqvadrons-chefsbeställning på stat. Att
en sådan gåfva skulle blifva högst ovälkommen var
natturligt. Derför sökte äfven, ehuru förgäfves,
korpsens chef Hierta att motarbeta Hogguers sökta
transport. Det enda han dervid kunde utverka var, att
äldste löjtnanten, friherre Tersmeden, samtidigt med
Hogguer och med befordringsrätt framför denne utnämdes
till ryttmästare. Jag blef således, såsom den näst
äldste i löjtnantsgraden, den som i första rummet
kunde komma att förlora på Hogguers inympning på
dragonkorpsen. Hierta meddelade mig detta förhållande
och frågade, om han, till minskande af mitt obehag,
kunde i annat afseende göra någonting för mig. Jag
ifrågasatte då en anställning i generalstaben, hvartill jag ansåg
mig icke oberättigad, då jag genom deltagande i topografiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
