Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Subalterntiden (1820-1830)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korpsens arbeten, genom kartritning och genom
krigsvetenskapliga studier, förskaffat mig
fullt ut så mycket militäriskt vetande, som under
dåvarande förhållanden fordrades för inträde i denna
stab. Godkännande förslaget, anmälde Hierta frågan
hos generaladjutanten för armén, generallöjtnanten
grefve Björnstjerna, hvilken mottog mig med mycken
välvilja och lofvade att, om möjligt, hafva mig
i åtanke. Emellertid utnämdes Björnstjerna till
sändebud vid engelska hofvet. Kort före afresan
til London meddelade han mig sin ledsnad öfver
att icke hafva kunnat efterkomma min förväntan,
till följd af ifrågasatt omorganisation af
generalstaben, men tillade derjemte, att han
till den nye generaladjutanten för armén, grefve
Magnus Brahe, aflemnat en promemoria, i hvilken han
upptagit mig främst på listan ibland dem, som till
en dylik befordran kunde ifrågakomma. Kort efter
Brahes utnämning utfärdades förordningen om den nya
generalstabsorganisationen, hvaruti ibland annat
föreskrefs, att för befogenhet till vinnande af
inträde erfordrades att hafva genomgått Mariebergs
läroverk. Då så ej var förhållandet med mig, ansåg
jag klokast att slå alla stabsförhoppningar ur hågen. I början af
år 1830 uppkallades jag dock till min stora förvåning
till excellensen Brahe, hvilken, under uttalande af
den goda tanke, som han hyste om min skicklighet,
tillkännagaf att konung Karl Johan behagat lofva,
att jag, som under tiden befordrats till ryttmästare,
skulle, i stället för att blifva generalstabsofficer,
vinna anställning såsom ordonnansofficer hos
högstdensamme, men att med utnämningen komme
att anstå till midsommar. Detta var en befordran,
hvarom jag aldrig kunnat drömma. Platserna inom Karl
Johans stab voro denna tid förbehållna antingen åt
militära utmärktheter, eller åt personer tillhörande
de familjer, som närmast omgåfvo konungen. Jag blef
derför af detta löfte högeligen öfverraskad. Karl
Johan hade i sitt sätt att uppträda någonting så
herskarelikt, så vördnadsbjudande, att han inom
krigshären betraktades nära nog såsom ett högre
väsende. Denna beundran delades i hög grad af mig,
och jag kan nu vid 73 års ålder öppet förklara, att,
ehuru jag mångfaldiga gånger under min långa lefnad
kommit i beröring med kejsare och konungar, har aldrig
någon af dem, Nikolaus I möjligen undantagen, kunnat på mig
göra ett intryck jemförligt med det jag erfor hvarje gång jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
