Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Subalterntiden (1820-1830)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod inför Karl Johan. Ingen under då, att grefve
Brahes förklaring lika mycket gladde som smickrade
mig, helst jag aldrig kunnat tänka på att sjelf
eller genom andra söka en dylik befordran. Det
löfte, som blifvit mig gifvet, omtalade jag dock
icke för någon. Så mycket större blef derför mina
regementskamraters förvåning, då, midsommardagen
1830, Karl Johan efter slutad paradering anlände
till dragonkorpsen för att framför fronten taga
afsked af befäl och manskap och dervid stälde kosan
rakt på mig, under yttrande, att han länge med sin
uppmärksamhet följt mig, att han var nöjd med mina
sträfvanden, och att han derför beslutit fästa mig
vid sin person i egenskap af ordonnansofficer. – Att
Karl Johan personligen vände sig till en officer
af blott ryttmästaregrad var redan i och för sig
högst ovanligt. Jag omringades derför af samtlige
kamraterna, som voro särdeles nyfikna att få veta,
hvarom samtalet handlat, och som hjertligt lyckönskade
mig till den då högt värderade utmärkelse, som jag
erhållit.
Få dagar efter mötets slut, innan jag företog
en länge påtänkt utländsk resa, skulle jag såsom
ordonnansofficer föreställas för konungen. Excellensen
Brahe hade lofvat att dervid närvara, men han afsändes
samtidigt i särskild beskickning till Petersburg,
och uppdraget att införa mig hos Karl Johan lemnades
derför åt dennes 1:ste adjutant, general Holst. Min
oro, då jag i konungens yttre rum väntade på
företräde, kan jag ej beskrifva. Hjertat klappade
våldsammare än någonsin både förr och sedermera. Jag
hoppades dock, att Holst skulle vara vid min sida
under hela företrädet, men han öppnade blott dörren,
anmälde mig och trädde genast ut – och der stod jag
nu för första gången ensam inför den store konungen,
orolig, men lyckligtvis icke försagd. Jemte den
stora förmåga, som Karl Johan hade att beherska sin
omgifning, egde han äfven den att, då han så ville, i
hög grad intaga och lugna. Konungen, som såg min oro,
stälde till mig några vänliga ord samt frågade mig om
den resplan jag hade uppgjort. Då jag dervid nämde,
att jag ämnade uppehålla mig någon tid i Würtemberg,
for att på stället taga kännedom om general Bismarcks
nya rytteritaktik, bad han mig närmare redogöra för
densamma. Lyckligtvis var detta ett ämne, hvaruti
jag var fullt hemmastadd. All blyghet var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
