Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett djup af 200 fot och egentligen utgör kratern af en
utbrunnen vulkan, vid hvars stränder svafvelångor ännu
uppstiga ur en och annan fördjupning, tillräckligt
starka för att döda de småfoglar, som komma i dess
närhet. Efter att hafva kastat en blick på det vackra
abbotstiftet Laach, besökte vi lava-stenbrotten vid
Mendig, hvarifrån de beryktade rhenska qvarnstenarne
hufvudsakligen erhållas. Den djupa lavan, hvilken
under afsvalnandet genom sammandragning spruckit,
framställer sig här i upprättstående pelare af
1 1/2 till 2 alnars tjocklek, åtskilda af remnor af
till och med 1 tums bredd, hvilka i väsentlig mån
underlätta brytningen. Ej utan saknad skildes vi från
denna märkvärdiga trakt, hvarifrån vi gingo till
det täcka Andernach, foro här öfver Rhen och togo
nattqvarter i Neuwied. Vi hade under de föregående
dagarne gjort så ansträngande fotvandringar, att vi
i vagn fortsatte resan till Sayn, hvars storartade
verkstäder och kanon-gjuterier besågos. Derifrån
återvände vi till Coblenz.
Då jag nu i minnet återkallar dessa angenäma, flygtigt
berörda fotresor, likasom dem jag det påföljande
året företog, och dermed jemför nutidens sätt att på
jernväg flyga ifrån det ena stället till det andra,
måste jag obetingadt gifva företrädet åt det förra,
åtminstone då den resande är en ung, kraftfull karl.
Om det äfven är besvärligare och mera tröttande,
lärer man sig dock på detta sätt att känna det land,
hvarigenom man färdas. Man kommer i beröring med dess
invånare, och man bibehåller i minnet hvad man sett.
Efter att ännu en gång hafva beskådat det
nästan ointagliga Ehrenbreitstein jemte öfriga
befästningar vid Coblenz, lemnade jag denna stad
den 20 september. Det hade varit min afsigt att taga
vägen öfver Bruxelles till Paris, och jag hade för
sådant ändamål uppgjort ressällskap med en engelsman
och en holländare, hvilka begge öfvervarit manövrerna
och, likasom jag, sedermera användt några dagar att
bese den omgifvande trakten. En ganska egendomlig
händelse omintetgjorde dock denna plan. Öfverste
Blankenburg, som för mig fattat ett särdeles tycke,
sökte länge att på allt sätt ifrån densamma afråda,
men, då han icke anförde några för mig fullt giltiga
skäl, stod jag fast vid min föresats. Ett par dagar,
innan resan skulle företagas, meddelade han mig,
dock under tysthetslöfte, att han, som egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
