Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utrikes resa (1830-1831)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dermed huru som helst, grefve Löwenhjelm visade sig
under hela den tid, som jag qvarstannade i Wien,
mot mig vara en så verklig vän och beskyddare, att
detsamma ej kan nog erkännas. Från första början
förklarade han, att närhelst jag ville deraf begagna
mig, en plats stod för mig dukad vid hans bord; och
på grund deraf intog jag 3 till 4 gånger i veckan
hos honom min middag i sällskap med mina gamla
bekanta, legationssekreterarne Gyldenstolpe och
Wedel-Jarlsberg. Till de många utflykter, stundom
under loppet af flere dagar, som företogos i Wiens
vackra omgifningar, lemnades mig alltid en ridhäst
ur Löwenhjelms stall; och hans förord skaffade mig
tillträde till åtskilliga märkvärdigheter, som eljest
ej utan svårighet visades för främlingar.
Jag lyckades på sådant sätt temligen fullständigt
bese Wiens många och rikhaltiga samlingar, muséer,
militärinrättningar af alla slag, trupper och
kaserner, samt framför allt dess sköna omgifningar,
nu klädda i deri härligaste vårdrägt. En del af
dessa senare utflykter – de mera närbelägna företog
jag på egen hand – verkstäldes vanligen till häst med
grefve Löwenhjelm och de vid hans legation anstälda
herrar. Bland dessa erinrar jag mig särskildt en
mycket angenäm tur, hvarunder vi i sällskap med
spanske ministern Campozano, alltså 5 personer förutom
ridknektar, under loppet af 2:ne dagar besågo Burg
Lichtenstein, den romantiska Brieldalen, Baden med
erkehertig Karls slott Weilburg och Laxenburg med
dess riddarborg.
Att under sådana förhållanden vistelsen i Wien
skulle blifva för mig angenäm, låter lätt tänka
sig. Det sista beviset på gästfrihet lemnade mig
Löwenhjelm dagen före min afresa. Han kom hem till
mig på morgonen och förklarade, att det varit hans
önskan att med mig tillbringa de sista timmarne af
min dervaro, men att han ej kunnat undandraga sig en
större diplomatisk inbjudning och derför uppdragit
åt sina herrar att för mig anordna afskedsmiddag
på ett utvärdshus i Pratern. Den på tre man hand
intagna läckra måltiden förjagade snart hvarje sorglig
afskedstanke, och allas glädje likasom min tacksamhet
och förvåning stegrades ytterligare, då under
middagens lopp Löwenhjelm på en kort stund infann
sig för att ännu en gång säga farväl och i skummande
champagne föreslå den lyckliga fortsättningen af
min resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
