Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färg, de svarta djeflarne. Det lyckades äfven att
tillställa åtal inför slottsrätt, som dock icke ledde
till någon påföljd, och vid hvilka tillfällen jag
sjelf uppträdde såsom sqvadronsombud.
Äfven i andra afseenden bidrog denna
garnisonstjenstgöring att utveckla manskapets
intelligens och hurtighet. Jag lät ofta under de
mörka och regniga nätterna blåsa till häst. Första
gången och äfven den andra gick det temligen långsamt
att utrycka, men på slutet och sedan folket vant
sig att om aftonen så ordna sina persedlar, att de
utan ljus kunde hastigt både påkläda sig sjelfva och
sadla hästarne, var det en glädje att se, med hvilken
snabbhet och ordning alla blefvo samlade, och detta
oaktadt det fullständigaste mörker rådde i stallet och
synnerligen i den magasinsbygnad, som begagnades till
provisorisk kasern. Förmiddagarne öfvades enskild
ridning efter mer och mer konstmessiga turer;
och då hästarne voro vid god kraft, var det naturligt,
att 5 till 6 veckor, på detta sätt använda,
skulle mycket bidraga att fullkomna både folkets och
hästarnes dressyr. Efter denna kommendering och under
hela min återstående sqvadronchefstid förblef derför
lifsqvadronen alla de andra afgjordt öfverlägsen i
enskild ridning.
Den ene af sqvadronens officerare, underlöjtnant af
Wirsén, hade nyligen vid kavalleriskolan i Saumur
genomgått en kurs i lansfäktning och medhade det
franska lansreglementet. Sedan jag från arméförrådet
lyckats erhålla nödigt antal lansar, beslöt jag inöfva
denna nya, inom svenska rytteriet hittills ej kända
exercis. Manskapet inhemtade rätt mycken skicklighet
att under enskild ridning handtera lansen. Men ännu
hade jag ej, i anseende till det ständiga regnet, som
nära nog förvandlat ladugårdsgärdet till ett träsk,
kunnat företaga några öfningar i samlad sqvadron,
då en dag solen sken upp, och jag beslöt att äfven
på sådant sätt försöka det nya vapnet. På grund
af markens slipprighet rörde jag mig med mycken
försigtighet och i sakta takter på de högländare
ställena och hade just gjort halt på Hakberget,
då Karl Johan kom åkande. Att svänga upp, skyldra
gevär och rida fram till den kungliga vagnen var ett
ögonblicks verk. Konungen syntes intresserad af, såsom
lansen då kallades, "vapnens drottning", och yttrade,
under det han pekade åt borgen: "faites une attaque,
mon ami!" Hastigt återvändande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
