Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ryttmästaretiden (1830-1842)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fackeltåget upp, för att helsa dem alla, damerna genom
djup nigning, herrarne medelst långsam bugning. Sex
dylika vördnadsbetygelser skulle afläggas, först
för bruden, derefter för brudgummen och sedermera för
konungen, drottningen, kronprinsen och kronprinsessan
– och detta turvis till höger och venster samt i
enahanda takt af herre och dam. Denna jemnhet och
likformighet var ganska svår att inlära, man öfvade
sig länge derpå och hade den glädjen erfara, att
allt lyckades utmärkt väl, likasom äfven en derefter
följande af ballettmästare Selinder för tillfället
sammansatt och under honom inöfvad parad-kadrilj.
De ogifta damerna slogo nu ring omkring bruden. Hennes
ögon förbundos, och hon utdelade kronan till tre
af sina väninnor, hvarefter fruarna med drottning
och kronprinsessa i spetsen genombröto ringen och
införde bruden i de gifta damernas krets, allt under
liflig omdansning.
På enahanda sätt tillgick med brudgummen. Här var
det konungen och kronprinsen, som i spetsen för de
gifta herrarne togo honom ifrån ungersvennerna.
Nu inburos stora, rikt sirade länstolar. Sedan
brud och brudgum deri tagit plats, fördes de
på ungherrarnes axlar gent emot de kungliga och
drucko ur pokaler, fylda med fradgande champagne,
hvarandras skål.
Aftonmåltiden serverades i lilla galleriet vid ett
enda stort bord. Brudparet utfördes af konung och
drottning och erhöll hedersplatsen emellan dem. Midt
emot sutto marskalkerna. Jag föreslog konungens skål,
förutom hvilken, så vidt jag minnes, endast ett glas
tömdes: för brudparets lycka.
Jag har må hända allt för fullständigt beskrifvit
detta ståtliga bröllop, men det utgjorde länge ett
omtyckt samtalsämne i hufvudstaden, och säkert är,
att något dylikt ej sedermera blifvit firadt.
Året 1836 medförde i mina förhållanden åtskilliga ej
oväsentliga förändringar. Jag hade börjat ledsna vid
det kringflackande sommarlifvet. Tanken på ett eget
hem, en älskvärd hustru och egen verksamhet på landet
började, ehuru under obestämda former, att föresväfva
mig. Tillfälle till den senare sysselsättningen
bereddes genom min vän Axel Reuterskölds välvilliga
tillmötesgående. Han var efter sin mormoder,
grefvinnan Le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
