Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mig genast vid ankomsten till hufvudstaden
böra meddela min afsigt, icke blott åt min närmaste
chef, civilministern, utan äfven åt hans majestät
sjelf. Inför den senare utvecklade jag fullständigt
min ställning till frågan och förklarade, på
ett undfallande och ödmjukt men tillika mycket
bestämdt sätt, att om, såsom man sagt mig, hans
majestät ogillade, att dess landshöfding ingaf en
dylik motion, vore det min skyldighet att i dess
höga händer åter nedlägga den förtroendebefattning,
som han godhetsfullt mig anförtrott, men att numera
vore det mig omöjligt att rygga tillbaka, samt att
jag måste väcka motionen och söka på allt sätt verka
för dess genomdrifvande. Konungen hade, under det jag
sålunda yttrade mig, en mycket högtidlig och afmätt
uppsyn, men var dock vänlig. Han sade till och med,
att han hade allt skäl att lyckönska sig till det
val han gjort af landshöfding i Malmöhus län, samt
att, såsom sakerna nu gestaltade sig, han mer än
väl insåg, att jag ej kunde underlåta att väcka den
af mig tilltänkta motionen, hvarjemte hans majestät
förklarade sig vilja taga närmare kännedom af dertill
hörande ritningar, då de anländt.
Med anledning häraf anmälde jag mig till företräde
en dag i slutet af januari, medhafvande alla till
frågan hörande handlingar, men erhöll ett svar,
hvarvid jag var föga van: att hans majestät ej hade
tillfälle mottaga mig. Jag förnyade två gånger dessa
försök, alltid med samma påföljd, och lät derför
utan vidare betänkande utstryka mig på listan bland
audienssökande.
Ett vandt öga kan lätt på den kungliga omgifningens
beteende
märka, huru sängkammartermometern står, och jag såg
tydligt, att den icke var för mig gynsam. Detta
visste jag äfven genom berättelser från andra
håll. Beställsamma tungor hade, efter då varande tids
åsigter, så länge med konungen talat om det opassande
för en i tjenst varande landshöfding att motionera en
fråga, som möjligen kunde korsa hans majestäts egna
planer, att den ädle och rättänkande konung Oskar
äfven sjelf började omfatta samma åsigt och af sådan
anledning nu icke ville mottaga mig.
Tagande denna
kungliga missbelåtenhet, hvartill jag på intet vis
ansåg mig vållande, temligen lugnt och öfvertygad,
att det som är rätt äfven slutar med att blifva rätt,
väckte jag i en omsorgsfullt utarbetad motion,
den 28 december, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
