Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Landshöfdingetiden (1856-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
baron C. A. von Nolcken på Jordberga,
hushållningssällskapets forne ordförande samt den
bland länets possessionater, som dittills mer än
någon annan stått i spetsen för framåtgåendet och
derför vid denna tidpunkt törhända var den mest
inflytelserike bland dem alla. Han skrifver den 30
april: "Din hastiga uppresa till Stockholm har försatt
länet i den största oro och förskräckelse. Man fruktar
att mista sin älskade, förträfflige höfding, och det
är ej underligt, att ovissheten härom sprider allmän
sorg. Jag tröstar mig dock med det hopp, att du sjelf
har funnit, att du passar så väl på den plats, som du
innehar, och vet dig der kunna uträtta så mycket godt
och vigtigt samt skörda så många tusendes tacksamhet
och välsignelser, att det är synd att öfvergifva
dem. Och om konungens rådsbord och hufvudstaden skulle
ega något lockande, så torde dock detta icke förslå
emot att sjelf vara konung i Malmöhus och der skörda
folkets kärlek till belöning. Välkommen derför åter
att förblifva hos oss såsom vår höfding! Gud välsigne
dig!" Likaså skrifver den 18 maj, kort efter min
hemkomst, då varande ryttmästaren Rudolf Tornérhjelm:
"Med sann glädje erfar jag, att du hemkommit segrande,
och att vi få behålla dig och du får fortsatt verka i
det kall, der du redan förvärfvat dig allas aktning
och förtroende. Du kan der göra mera nytta och
förvärfva dig ett minne, större och tacksammare än
på den löst stående taburetten."
Om äfven största delen af hvad som innehålles i dessa
tryckta och skrifna uttalanden afräknas såsom möjligen
härflytande från ögonblickets vänliga ingifvelse,
så återstår dock alltid tillräckligt för att visa,
att jag handlade rätt, då jag så väl nu afböjde alla
konung Oskars försök att införa mig på en ny bana, som
äfven några år senare konung Karl XV:s till mig gjorda
likartade framställning. Den mig visade välviljan blef
emellertid en ny sporre att, så länge mina krafter
det medgåfvo, egna alla bemödanden åt det läns bästa,
hvars styrelse blifvit mig anförtrodd. Men jag sökte
tillika att ej låta hänföra mig af densamma, och
jag tror, att jag deruti lyckades, tack vare mitt
forna deltagande i det offentliga lifvet, der beröm
och klander så ofta vexla, och der man således lär
sig uppskatta den rätta halten af så väl det förra
som det senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
