Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att organisera motståndet mot
statsutskottet. Redan i Malmö hade jag noggrant
studerat denna fråga. Nu, sedan utskottets betänkande
blifvit tryckt, genomgicks detsamma punkt för punkt
och underkastades en sträng granskning. Med ett ord,
vi förberedde oss i alla afseenden till den stora
striden, hvilken egde rum den 25 april. För mig var
denna dag en glädje- och hedersdag. Jag vann då den
vackraste seger, som under min långa riksdagsmannabana
någonsin kommit mig till del. En lycklig tillfällighet
underlättade dock min svåra uppgift. Jag fick
nämligen ordet strax i början af eftermiddagens
plenum, då de mangrant församlade åhörarne hvilat upp
sig efter förmiddagens öfverläggning. Mitt anförande
var länge förberedt och väl öfvertänkt. Ehuru det
räckte nära två timmar och i protokollet upptager
femton fint tryckta sidor, hade jag dock den
tillfredsställelsen, att riddarhusets uppmärksamhet
icke ett enda ögonblick slappades, likasom att
ingenstädes något af dessa enskilda samtal började,
hvilka vanligen uppstå, när talaren för länge behåller
ordet. Då jag slutade, helsades jag med så ihållande
och så lifliga bifallsrop, att jag deraf tydligen
kunde finna, att jag och de med mig liktänkande skulle
segra. Så blef äfven förhållandet, och vid voteringen,
som först egde rum klockan 2 på natten, antogs mitt
förslag med 121 röster mot 52. Samma beslut genomdrefs
äfven i preste- och borgarestånden, från hvilka jag
under öfverläggningens fortgång hvarje halftimme
erhöll breflappar med uppgift å talare för och mot
samt utsigterna för ögonblicket.
Denna utgång var förkrossande för statsutskottet, som
derigenom på en dag såg tillintetgjord den konstlade
tillställning, med hvars genomdrifvande detsamma i
flere månader varit sysselsatt.
Några veckor före jernvägsfrågans nu beskrifna
afgörande förekom en annan strid af ganska
säregen beskaffenhet. Man hade nämligen bland
annat motionerat, att all trafik på statens
jernbanor måtte på sön- och helgdagar varda
förbjuden. Ekonomiutskottet hade afstyrkt en dylikt
dårskap; men då frågan den 14 mars 1860 på riddarhuset
förekom, gjordes af husets samtliga läsare en riktig
stormlöpning mot detta utskottsbetänkande. Äfven jag
måste uppträda för att stäfja dessa fantaster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
