Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkställer sitt utsäde. Under den andra vårdar han
omsorgsfullt de uppkomna plantorna, inhöstar
dem, skördar rik belöning för det nedlagda
arbetet och inleder äfven nu en och annan vigtig
förbättring. Under den tredje njuter han fortfarande
mödans lön, men hans krafter börja aftaga; han
tvekar att sätta sig i spetsen för företag, hvilkas
slut eller lyckliga utgång han icke kan förutse;
han mäktar icke på samma sätt som fordom deltaga i
det glada men tröttande sällskapslifvet samt alla
de resor och utfärder, som deraf äro en följd. Ännu
skördar han dock mycken tack af de gamla, som minnas
hvad han varit, hvad han uträttat. Men nya slägten
hafva uppväxt med nya fordringar; nya ärelystnader
hafva uppstått, som tro sig bättre än andra förstå,
hvad tiden kräfver och som möjligen känna en viss
förtrytelse öfver att sakna allt inflytande på länets
förvaltning, då de tycka sig kunna vid riksdagarne
verksamt ingripa i det stora fäderneslandets öden.
Äfven jag har genomgått alla dessa skiften. Min vår
på landshöfdingebanan var arbetsam; min sommar lång
och glädjerik, ehuru äfven den mycket sträfsam;
min höst lugn, och mina handlingar mindre utsatta
för klander än troligen de flestas. Men det fordras
icke stor omdömesförmåga för att se, hvad tiden lider;
för att skönja de vexlingar som föregå; för att finna
när den gamle, ehuru af den stora allmänheten ännu
högt uppburen, dock börjar synas öfverflödig för
framtidsmännen, och när således klokheten bör bjuda
honom att draga sig tillbaka, så framt han ej skall
gå förlustig den plats i efterverldens hågkomst och
tacksamhet, hvartill han möjligen kan tro sig vara
berättigad.
Alla dessa skäl förmådde mig att vid ett besök hos
konungen under juni månad 1873 tillkännagifva min
afsigt att senast den 5 påföljande maj, då jag
fylde 70 år, ställa min tjenst till hans majestäts
förfogande. Huru mycket det skulle hafva gladt mig, om
jag vid samma tillfälle kunnat hos högstdensamme till
min efterträdare verksamt förorda en i alla afseenden
lämplig person, torde icke behöfva tilläggas. Att
anträffa en sådan var dock, antingen jag granskande
genomgick statskalendern eller kastade blicken på
den skånska godsegareklassen, vida svårare än jag
hade förestält mig, törhända derför att jag städse
hyst en så hög tanke om landshöfdingetjensternas
maktpåliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
