Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet. Dessa befattningar hafva visserligen
under senare tider förlorat en del både af det
verksamhetsområde och af det inflytande, som så
riktigt utmärktes genom benämningen: konungens
befallningshafvande; men till följd af deras
fristående verksamhet äro de dock – framför allt inom
de folkrikare och mera vidsträcktare länen – af den
synnerliga vigt, att en ytterst noggrann pröfning
bör föregå deras tillsättning. Unga, kraftfulla
administrativa förmågor med oförtröttad arbetslust och
öppen blick för tidens kraf synas mig i allmänhet till
landshöfdingar lämpligare än provinsernas egna män –
äfven om dessa inom sin ort förvärfvat ett obestridt
anseende – derför att de förra hafva vida lättare att
ställa sig öfver parti- och kotteriintressena samt
derjemte vanligen kunna mera uteslutande egna sin
tid åt tjenstebestyren än de senare. Men bland det
fåtal mig bekanta personer af embetsmannaklassen,
som syntes kunna till landshöfdingebefattningen
inom Malmöhus län ifrågasättas, var obenägenheten
för öfvertagande af nämda plats så stor, att alla
derom varsamt framkastade förkänningar måste helt
och hållet öfvergifvas.
Som jag emellertid icke ville lemna länets invånare
i okunnighet om min blifvande afgång, inbjöd jag
landstingets samtliga ledamöter till en större middag
å residenset den 30 september 1873, och tog, under
förklarande att jag vid tingets nästa sammanträde
icke längre sutte qvar på landshöfdingestolen, af
dem alla ett gripande farväl. Sjelf var jag dervid
mycket upprörd, och få voro de bland gästerna,
hvilkas ögon icke fuktades af tårar. Det var ett
afsked, som aldrig skall utplånas ur mitt minne.
Den 13 juli samma år afreste vi till Särö. Bland de
föga talrika främmande badgästerna derstädes befann
sig prins Fredrik af Slesvig-Holstein-Augustenborg med
gemål, född prinsessa af Hohenlohe-Langenburg, fyra
älskvärda barn och systern, prinsessan Amalia. Såsom
egare till Gräfsnäs’ gods i Vestergötland, önskade
prinsen att denna sommar taga närmare kännedom om
der varande förhållanden och ville dermed förena en
månads badkur vid det anspråkslösa Särö. För större
delen af den hertigliga familjen hade rum blifvit
anvisade i samma hus der jag och de mina bodde. Vi
hade gemensam förstuga och gemensam veranda, och jag
befarade derför, att det nära granskapet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
