Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Michael Silvius von Hohenhausen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han affördes nu till det inre af Ryssland, till
staden Meschtschowsk i guvernementet Kaluga, der
en lycklig tillfällighet, Hohenhausens likhet med
guvernörens i krigen emot Napoleon fallne son blef
anledningen till en nära vänskap emellan den unge
fången och denne guvernörs familj – en vänskap, som
under fångenskapen yttrade sig genom Hohenhausens
upptagande i huset på ett sätt, som hade han varit en
dess nära anhörig, och efter fångenskapen fortlefde
i en mångårig skriftvexling.
Om hösten 1809 återkom han till fäderneslandet och
befordrades påföljande år till löjtnant vid Andra
gardet.
Den lätthet, hvarmed Gotland år 1808 blifvit af en
obetydlig rysk styrka intaget, hade väckt tanken
på inöfvandet af dess manbara befolkning till ett
ordnadt försvar. Åtskilliga af
arméns officerare, och bland dem Hohenhausen,
kommenderades för detta ändamål år 1811 till Gotland – och törhända
var det den kärlek, som då hos honom grundlades till
detta Östersjöns öga, hvilken sedermera blef första
anledningen till hans återvändande dit i en mera
maktpåliggande befattning.
Under fälttågen i Tyskland och Holstein kommenderade
Hohenhausen Andra gardets jägare och fick af sådan
anledning mer än flertalet af den öfriga hären
tillfälle att vara med i elden. Vid stormningen
af Leipzig anryckte de svenska jägardivisionerna
emot Grimmaporten. Befälhafvaren, major von
Döbeln, stupade strax i början af striden. De
främsta afdelningarna, på en gång blottstälda för
handgevärselden ur fönstren och för det längs gatan
med kartescher skjutande artilleriet, började rygga,
då Hohenhausen, som med sina jägare befann sig i
slutet af kolonnen, utan order bröt ut ur densamma
och i språngmarsch störtade in genom porten. De
andre följde efter, och stormningen lyckades. Denna
raska handling, verkstäld under Adlercreutz’s ögon,
lofordades inför kronprinsen af denne, eljest på beröm
särdeles sparsamme general, likasom af befälhafvaren
för svenska hären, fältmarskalken Stedingk, som i sin
rapport omnämner Hohenhausen ibland de officerare,
hvilka mest utmärkt sig. Den förskaffade honom
äfven, jemte guldmedaljen för tapperhet i fält, hedern
att, ehuru endast löjtnant, få till högqvarteret
öfverföra alla de högre franska officerare, hvilka
denna dag såsom fångar föllo i svenskarnes händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
