Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeståndet ännu egde valrätt eller valbarhet vid
riksdagsmannaval, blef jag såsom skattejordegare
utsedd till valman, men nödgades dervid foga mig
efter det val, som redan af de större häraderna
verkstälts, hvadan riksdagsmannauppdraget tillföll
en fullkomlig odoga, sedermera i bondeståndet benämd
"fårskallen", hvilket förhållande ingaf mig
fullkomligt begrepp om uselheten af dylika måhända ej
sällan förekommande missbruk af valrätten och icke
ringa medverkat till det högre begrepp jag fattat
om dess ansvarsfulla utöfning och de idéer jag efter
min förmåga verkat för och sökt befordra.
Till riksdagsmannavalen hösten 1839 var jag åter
elektor, och blef då, utan minsta tillgörande å min
sida, vald till ombud för 2:ne härader af Södertörns
domsaga, samt var således i ett nog främmande
element och nära rådlös om sättet att dervid
förhålla mig; likväl skickade Försynen så, att detta
svåra tvifvel häfdes derigenom, att jag snart kom
uti en ganska nära och förtrolig beröring med den
utmärkte Hans Jansson, hvars fosterländska tänke-
och handlingssätt jag förut och länge observerat. Med
detta föredöme blef det mig klart hvilken väg som
borde följas (och som lyckligtvis instämde med min
böjelse att ställa mig på folkets sida) samt hvad mig
ålåg att inhemta, för att med ordning och tydlighet
i dialektiskt hänseende utföra mitt värf. Det bör
här erinras att, ehuru jag sjelf vet mig vara en
ganska medelmåttig talare, jag dock har en bestämd
leda för det tillskrufvade, korskastade och orediga
framställningssätt man ofta nog får afhöra, och
som högst sällan leder till ändamålet: att klargöra
och öfvertyga. Men början var mig ganska svår, ty
rädsla och förlägenhet kunde ej öfvervinnas, endast
småningom redde jag mig derutur, och nödgades vid
denna period ofta begagna skriftliga anföranden,
hvilka dock sällan göra behörigt intryck och i
bondeståndet medföra misstanke om lånegods, det jag
dock aldrig behöft begagna.
Denna, 1840–1841 årens, riksdag syntes mig ega det
företräde framför de föregående, att mera liberala
principer utvecklades, särdeles på Riddarhuset,
der dessa principer lyckades göra sig gällande vid
tillsättningen af utskotts-ordförander och förmådde
frambringa ett representationsförslag samt motstå
flera antiliberala påtryckningar. För bondeståndet
utgör den en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
