Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glanspunkt i dess annaler, så väl för den enighet som
der rådde, som för resultaten deraf. Då Hans Jansson
efter en lång underhandling enständigt förnekade att
emottaga talmansplatsen, råkade konungen i vrede och
öfverlät åt ståndet sjelf att utse både ordinarie
och vice talman, hvilket skedde med den takt och
urskillning, att den förre dels ej behöfde eller
ansåg sig skyldig utöfva den vanliga inflytelsen, dels
genom eget godt exempel förmådde reglera somliga
ledamöters mindre ordentliga lefnadsvanor, samt,
biträdd af Hans Jansson m. fl. hämma de förr vanliga
korruptionsförsöken[1]. Endast ett dylikt kan jag dervid
erinra mig, och detta i anledning af den tillämnade
men undertryckta adressen från bondeståndet, såsom
svar på konungens trontal, dervid mellanlöparen,
f. d. kapten Enström, sökte förmå ståndet till
eftergifvenhet för en konungens bestämda önskan,
men blef af Hans
Jansson i flera tillkallades och min närvaro bemött
med så ampert svar, att, ehuru den inflytelseegande
ståndskamraten von Zweigbergk deruti var inblandad
och af bifallet hade betingat sig personlig
fördel, framställningen tvärt afslogs och ej mera
förnyades. Enigheten inom ståndet var så betydlig
att, då rösterna för Hans Janssons klart framstälda
liberala åsigt vanligen utföllo med ett antal af
omkring 90, minoriteten under Strindlunds ledning
sällan kunde räkna mer än 20, tills en skåning, Sone
Pehrsson, sedan han vunnit sitt ändamål att blifva
utsedd till direktör vid Malmö lånekontor, till den
senares parti öfvergick. Detta ovanliga förhållande
härledde sig ofelbart dels från det stora förtroende
talmannen och Hans Jansson rättvisligen åtnjöto, dels
af det större antal mera bildade representanter, som
af allmogen denna gång blifvit utsedda, sannolikast
af farhåga för förnyandet af de våldsåtgärder, som
1838 i Stockholm egde rum och hvilka utbredt mycken
skräck i landet. Bland dessa utmärkt liberala män
påminner jag mig med särdeles aktning och nöje Nils
Pehrsson i Boda, Pehr Pålsson från Skåne, Norberg,
Kihlblom, Dahllöf, Zetterberg, Widegren, Huss, Bruhn,
Trysén, Pehr Ericsson, m. fl. Ruthberg hade då ännu
icke slutit sig till motpartiet. Resultatet af denna
riksdag blef för bondeståndet och allmogen gynsamt,
genom en till 800,000 rdr b:ko årligen uppgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
