Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktat livet, efter det att hennes högt salige
käre broder Karl Gustav upphöjt svågern till de mest
lysande ämbeten.
Lugubert hade det varit för henne och än mer för
hennes hjärtans herre de år, då drottning Kerstin
omilt och hårdnackat stötte honom ifrån sig. Ingen av
hans familj skulle få visa sig för hennes ögon. En
sådan etterblåsa! Nå, nå, hon hade bekommit sitt
straff på ändalykten, och Karl Gustav visste, Gudi
tackat, vad en så illustre person som! Magnus Gabriel
var värd.
Ingen kunde ana, att hans son, just hans
son skulle bete sig så brutalt mot närskylda, mot dem,
som allenast haft hans hälsa och övriga bästa för
ögonen! Låt vara, att det var gagneligt med reduktion
och räfst i många pösande ätter, men Karl skulle ha
skonat sin ädle uppfostrare och sin åldriga faster.
Furstinnans vistelse i Stockholm är lika nödtvungen
som obehaglig. Till tröst och lisa, skrivbiträde
och rådgivare har hon tagit med sig den redbare
Jonas Lorin, vilken trofast tjänat hennes make
genom åren. Ingen vacker karl, ingen ögonfägnad, Gud
bättre, men fast skinnet var grovt och fysionomien
slätt tillyxad, var han ovärderlig, särskilt nu i
den slemma utförsbacken.
Lorins kläder se jämmerligen slitna ut, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
