Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det tar han med jämnmod. För egen del skulle det
aldrig falla honom in att klaga, men hans beskedliga,
höstkulna anlete, bekommer djupa bekymmersfåror,
varhelst fåror kunna bildas, när han måste
återvända med oförrättat ärende efter att hos de
nya välborenheterna »skrivareadeln» eller hos de av
borgarfolket, som klättrat till väders i dessa fast
oroliga tider, ha utbjudit ett eller annat för sin
utarmade husbondes räkning.
Ur hus i hus har han sprungit med det kostbara
brädspelet, men ingen hade råd eller lust att köpa
tocket. Men harcelera styggt, det passar, det! »Jag
tror kungen gjort herr greven till spräng-Jan», säger
man. Eller: »Sir man på, en annan får flytta herr
grevens brickor! Men aj, aj, aj för de tärningarna. De
ha väl slagit sitt sista lyckokast.»
Hit och dit springer Lorin, snäses, skrattas åt,
prutas med och tåler allt för sitt grevliga herrskaps
skull. Händer det så vid något enstaka tillfälle,
att han får ett passabelt anbud på en silverpjäs
eller annan dyrbarhet, skiner hans gråa ansikte av
den renaste fröjd.
Men när för grevens stora, excellenta glober,
vilka en gång admirerats av själva »Nordens
Pallas» bjöds en spottstyver, då suckade Lorin
beklagande över människors ringa åstundan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
