Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lorin är ensam med månskenet i den lilla
hörnkammaren. Han har blivit grå i synen och skakar
bekymrad på huvudet. Hur skulle han tyda hennes
furstliga nådes besynnerliga uppträdande?
Var det – var det icke heller denna gången det allra
minsta vunnet med Drottningholmsbesöket. Gud bevare
hans syndiga själ, men sannerligen trodde han inte,
att hon for dit till kungligheten för släktskapens
skull, för att känna sig furstlig och få konstaterat,
att majestätet mindes sin faster, om han också ej
unnade henne livets nödtorft.
Ack, ack, ack, tänker Lorin. Vad det nådiga herrskapet
hänger fast vid de stora i världen bara för deras
storhets skull. Hur skall detta sluta? – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Vid den stora paradsängen, vars guldfransade
brokadhimmel och draperier kungliga kommissionen
anammat, ligger den åldrade pfalz-grevinnan på
värkande knän, och under strömmande tårar anklagar
hon sig för att så slätt ha lämnat sin makes sak
ur räkningen. Hade hon ej hela tiden haft böneorden
på tungan, fastän de liksom smulats sönder. Ekot av
Magnus Gabriels dödströtta psalm jämrar inom henne,
och hon tänker förtvivlad på sin ädle herre som på en,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
