Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ler saligt. Nu kommer det! Nu skall hon relatera
händelserna, meddela resultatet, det förunderligen
lyckosamma resultatet, till vars ernående hon använt
hela dagen – en dag är lång för den, som är ute i
tiggareärenden, men månne ej än längre för den, som
bidar, bidar så, att varje utrunnet timglas synes en
evighet.
I detsamma slår klockan i Jakobs kyrktorn
elva. Månskenet flödar blåvitt in i kammaren, och
det tycks som om dess silverstrimmor dallrade till
vid kläpparnas dån. Maria Euphrosyne står mitt i
månglansen, men hon vrider på huvudet, så att ansiktet
kommer i skugga.
Lorin, som ända från i morse följt tidens gång, räknar
också nu mekaniskt slagen, dock tänker han uteslutande
på kungens ynnestfulla fjät ned till båtbron, och på
det, att han vinkat bevåget, för visso prospererande
pro futuro.
Han spritter till, när Marie Euphrosyne kort och
underligt hest mumlar.
»Hans majestät sporde efter herr grevens divertissement
och hälsa. Han var särdeles huld och – och ... Godnatt
Lorin», utbrister hon skärande, som om hon med knuten
hand måst slå igenom skört glas. Och den pompösa gestalten
skrider mot sovrummets dörr, vilken hon famlande öppnar
och sedan skyndsamt stänger efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
