Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rike Ramel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte får hon vara bedrövad, hjärtebarnet, inte får
hon det.»
Med leende och gråt ännu kämpande i stämklangen sade
Gertrud Elisabeth:
»Det är så synd om dig, Malte!»
»Inte nu – inte sedan du kommit, käraste. Det har
varit stor synd om mig, för jag var ensam.»
Det blev tyst igen, men denna tystnad förde unga
hennes nåd åter till livets sydsida, där hon en gång
för alla hörde hemma, och som om hon låtit ett solsken
lysa och värma, utbrast hon:
»Jag aktar bereda dig en stor glädje, Malteman.»
»Du gläder mig var dag och stund, dyraste hjärta.»
»Men nu skall du med attention höra på mig.» Hon drog
djupt efter andan, så lyfte hon upp huvudet med de
mjuka, svartglänsande hängande lockarna. De skiftande,
klara ögonen strålade, och de fylliga, röda läpparna
rördes ivrigt: »Jag vill tillreda ett präktigt gravöl
just på den plats i skogen, där Malteboken stod. Vi
ska avhålla en parentation med musik, kanonsalut och
touchanta tablåer. Och vi ska bjuda till gäster alla
våra vänner och bekanta på sju mils omkrets.
Malte betraktade häpen och förbryllad sin
vackra hustru. Hon såg förinnerligt god ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
