Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de en liten summa att röra sig med, och vännernas
trägna omsorger förskaffade dem några välbehövliga
plagg och dito förnödenheter. Några rikedomar
förfogade icke vänkretsen över; den hade ju också
krympt samman, och den glada, vittra gustavianska
tiden med dess skaldeyra och dess famnande intresse
för sångarbröder låg så långt tillbaka, att dess
minnen endast vidmakthöllos av ett par gamla änkor
och deras barn.
Lovisa Bellman och Jaquette Lidner funno sig år från
år allt ensammare. Deras umgänge flyttade ut till
kyrkogårdarna; mellan gravar vandrade de och talade
flitigare med döden än med livet. Ack, ingendera
svarade dem som förr.
Lovisa Bellman hade dock sin hygglige Adolf
att glädjas åt. Han var mycket firad, den unge
sidenkramhandlaren, vilkens bod vid Västerlånggatan
alltid var full av fina kunder, som helst ville bli
betjänade av den elegante Bellman själv.
Mor Lovisa ängslades och njöt ömsom över Adolfs
triumfer i sällskapslivet. Han var ju en tusenkonstnär,
det medgav hon, men sannerligen, om han fick vara i
fred varken natt eller dag. Än skulle han sjunga och
agera i Par Bricole, än skulle han skriva bröllopsverser
eller hålla tal på ett gravöl. Och till middagar och
supéer inviterades han ideligen, först och sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
