Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lust och nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magdalenas uppvaktning blev därför snarare kungens,
ty Gustav älskade ungdomen och fann alltid tillfälle
att visa det.
Charmante Gustav! Och ändå ... Den forna hovdamen
suckade. Som fjärilar uppträdda på insektnålar tedde
sig de brokiga hågkomsterna från teaterkvällar
och fêter. Döda, förtorkade voro de. Hon saknade
dem knappast. Trots all sin mångfald hade de varit
obeskrivligt enformiga.
Från första stunden hon träffat Gustav Mauritz,
hade han sysselsatt henne, och fort nog blevo hans
intressen hennes, fastän hon sagt sig, att han var
plågsamt ytlig och ombytlig. Till sist tog dock hennes
starka, fullt medvetna kärlek överhand, och hon hade
blivit hans hustru, ehuru hon märkt hans flyktighet,
hans skiftande stämningar och lekande självsvåld.
Det är möjligt, hade hon sagt sig, att jag inte blir
lycklig med honom; det är säkert, att utan honom blir
det omöjligt att leva. Alltså har jag intet val. Hon
hade då känt hans passion omsvepa sig som eldslågor
och genom hela sitt väsen värmts av dessa flammor.
»I lust och nöd» hade hon tänkt så allvarligt som
om orden varit en helig, okränkbar invocation till
framtiden vid Gustav Mauritz’ sida.
Mycket snart hånades hon i sin kyska tro på
kärleken mellan man och hustru, ty som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
